Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBAEELSE OCH HISTOBIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 445
som på ett inre sätt betvingar oss och förmedlar till oss Guds
syndaförlåtande barmhärtighet. Det borde vara klart, att
Herrmann med denna sin hänvisning direkt till traditionen
är i sin fulla rätt, och att det icke är annat än ett återgifvande
af det verkliga sakläget, när han säger oss, att vi icke af den
historiska forskningens resultat kunna eller behöfva vänta
en framställning af den Jesusbild, som är vår tros grund.
Men frågan är, om härmed verkligen alla svårigheter äro
lösta, om härmed verkligen tron är frigjord från allt beroende
af den historiska vetenskapen. Så skulle det kunna vara
under en förutsättning, den nämligen, att frågan om
Jesus-bildens historiska fakticitet icke spelade någon roll, om vi
kunde stanna vid den faktiskt förefintliga bilden och helt
och hållet lämna därhän, huruvida denna bild motsvaras af
en faktisk historisk verklighet eller ej. Fria från alla
svårigheter skulle vi vara, i den händelse det kunde vara oss
likgiltigt, om Jesus verkligen lefvat, kämpat, lidit och segrat så,
som det i traditionens bild målas för oss. Men något sådant
vill Herrmann icke medgifva. Han vill icke stanna vid
möjligheten af att den bild, till hvilken han visar oss, till sist
skulle kunna vara blott en dikt utan någon faktisk
motsvarighet i verklighetens värld. Huru går det under sådana
förhållanden för honom att genomföra en fullkomlig
skilsmässa mellan tron och den historiska vetenskapen? Om de
konkreta drag, som uppbära bilden af Jesu inre lif antastas och
göras osäkra, antastas då i själfva verket icke denna bild
själf? Eller kan tron verkligen på sin egen väg nå fram till
ett resultat, som utesluter hvarje spänning i förhållande till
den historisk-kritiska vetenskapen? ;
Vilja vi nu granska de grunder, på hvilka Herrmann
stöder sitt anspråk på att »ha frigjort den vid den bibliska
traditionen bundna religionen från den historiska
forskningens osäkerhet », så kommer här i första hand i betraktande
hans ofvan berörda, i arbetet Religion och Historia
omsorgsfullare och med starkare betoning än tillförne framförda
tankegång. Det som verkligen är »historia» kan blott fattas
af en själfständig vilja såsom handling af en själfständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
