Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPENBARELSE OCH HISTORIA I DEN NUTIDA TEOLOGIEN 461
resultat. Det är själfklart, att Herrmann, när han afvisar
denna senare tankegång är i sin fulla rätt. Begreppet »ren
lära » kan ju för evangelisk tanke omöjligen vara något
orubbligt fastslaget och såsom sådant för alla tider giltigt. Då
blir denna uppenbarligen en lärolag, med tonvikt på ordet
lag, stående såsom en yttre auktoritet för tron. Allt hvad
Herrmann sagt i denna sak har haft den största betydelse
till nedbrytande af dylika katoliserande tankegångar. Hans
teologi har verkat till besinning, renande och klargörande.
Och det är nog väl optimistiskt, när man stundom menat,
att det Herrmann bekämpar numera alls icke skulle existera
inom den evangeliska teologien. Herrmann har nog blott
alltför rätt, när han nyligen sagt sig vara viss om, att hans
kamp icke är en kamp blott emot spöken. ’>’ ’!
Men den position, som han intager i denna sin polemik
mot allt hvad »lärolag» heter, är dock å andra sidan icke
desto mindre fullkomligt omöjlig att upprätthålla.
Polemiken har slagit öfver och därigenom till stor del mistat sin
förmåga att träffa, den har i sin monotona ensidighet
måhända t. o. m. kunnat verka tröttande och förslöande, därmed
motsatsen till hvad den velat. Faktum är, att icke ens
Herrmann själf kan upprätthålla sin position. Detta beror
på intet annat än på trons af honom häfdade
uppenbarelsehistoriska bundenhet. Om det kristna gudsförhållandet
har sin prägel af förhållandet till Jesus, till hans inre lif, så
ligger däri, att dock faktiskt arten af trostankarna på inre
väg — ej på yttre, lagisk —blif vit i viss mån bestämd.
Trostankarna kunna i så fall omöjligen blott vara individuellt
betingade, de måste, på grund af denna trons förbindelse,
äga en viss objektivt gifven art. Att Herrmann i själfva
verket icke kan släppa en sådan föreställning om
trostan-karnas normativitet, det visar t. ex. hans framställning i
etiken om »den kristna tron såsom medvetande om gudomlig
syndaförlåtelse». Här framställes dock trostankar, hvilkas
normativa syftning Herrmann säkerligen icke vill bestrida.
Han kan icke undgå tanken på att det verkligen gifves
»Gedanken des Glaubens». Bestridandet af att framställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
