Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 GUSTAF AULÉN
af trostankarna måste äga en normativ syftning skulle
Herrmann blott kunnat fasthålla, i den händelse Jesusbilden för
honom endast varit en projektion af det egnasedligt-religiösa
idealet. Under sådana förhållanden skulle visserligen äfven de vid
Jesus bundna trostankarna blifvit rent individuellt betingade.
Men härvid stannar ju, såsom vi sett, icke Herrmann: vår
tro, för hvilken Jesusbilden är den fastaste visshetsgrunden,
är verkligen i egentlig mening uppenbarelsehistoriskt
bunden. Och är det så, då är äfven i och med detsamma en viss
trostankarnas normativitet objektivt gifven.
Att Herrmann öfverhufvudtaget kunnat fördölja detta
för sig kan endast förklaras af den isolering, i hvilken
Jesus-bilden blifvit ställd af honom, samt af den med isoleringen
förbundna tendensen till en viss sublimering och
spirituali-sering af Jesusbilden. I själfva verket är emellertid af
visandet af idén om trostankarnas normativitet hos Herrmann
intet annat än en själf suggestion, till hvilken han drifvits af
sin berättigade farhåga för vådorna af en yttre lärolag. Så
snart Jesus insattes i den uppenbarelsekontinuitet, hvilkens
centrum och behärskare han är, försvinner hvarje möjlighet
att vilja neka trostankarnas normativitet. De få nu
ovillkorligen, från objektiv synpunkt sedt, sitt innehåll just genom
denna i Kristus koncentrerade uppenbarelsekontinuitet,
försåvidt som arten af vårt gudsförhållande är betingad af
densamma. Det är visserligen sant, att gudsförhållandet
alltid upplefves på ett individuellt sätt, men häraf följer på
intet sätt, att trostankarnas art blott skulle vara subjektivt
betingad och att man icke skulle kunna tänka sig annat än en
oändlig mångfald variationer. Det är visserligen sant, att
vi ifråga om den kristna tankens uppenbarelsetolkning måste
häfda en oerhörd elasticitet, beroende på de olika
indivi-dualiteterna och deras olika uppfattningsförmåga. Hvarje
tanke på en slutgiltigt fixerad och för alla gällande lära är ju
absolut utesluten. Det är icke i sådan mening
uppenbarelsekontinuiteten betingar en trostankarnas normativitet. En
sådan idé om dogmatikens normativitet skulle förutsätta
dels den mot uppenbarelsens väsen stridande föreställningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
