Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
E. LINDERHOLM
utan en gudomlighet, upphöjd öfver det förgängliga. Men
gudomen är dock fortfarande bunden vid naturen, nämligen
vid den allomfattande kosmiska världsordningen. Gud
och gudar bli blott gamla religiösa etiketter på tidens
vetenskapliga kosmologi och fysik. Astrologien blir tidens
egentliga religion. Kejsare och förnäma, lärda som en Ptolemeus
och tänkare som stoikerna bli adepter. Intet företages utan
astrologernas, de nya prästernas och profeternas, råd och
upplysningar. Fatalismens förlamande känsla lägger sig som
en mara öfver senantikens hemsökta släkten. Å andra sidan
kunde naturligtvis icke heller den tidens människor
motståndslöst finna sig i ödets makt. Bredvid astrologien går,
såsom dess oskiljaktiga tvillingssyster, den hemlighetsfulla
månggestaltade magien, äfven den med gamla babyloniska
och egyptiska anor och höga anspråk såsom vetenskapernas
vetenskap. Astrologien förmådde blott afslöja det
kommande ödets gång. Magien, som menar sig behärska naturens
och alltets hemliga krafter och makter, gudar och människor,
ger människan medel i handom att själf bestämma sitt öde
eller reda sig ur lifvets ödesslag. Tvång och makt, äro
magiens antireligiösa väsen. Österns insilande dualism
förvärrar magien genom de höga onda makternas tillkallande.
Det är nu trolldomen får en sorts vetenskapligt försvar, äter
sig djupt in i åskådning och praxis för att sedan gå i arf till
långt senare tider. — Så har efter den utvecklingslinje, som
nu tecknats, religionen i senantiken vunnit en utomordentlig
makt och den religiösa utvecklingen inom hedendomen i
många hänseenden fördjupats, men tillika har man hamnat
i ett kaos af vidskepelse, i ett haf af villor.1
Inom hedendomens här skisserade ällmänna religiösa
utveckling är det tvenne bildningar, hvilka för 200-talets
vidkommande påkalla särskild uppmärksamhet. Det är
mithraskulten och nyplatonismen, medan manikeismen får
större historisk betydelse först under 300-talets lopp.
1 Cumoxt, Die orientalischen Religionen ete, s. 24 ff., 124 ff., 231 ff.,
190 ff. Die Mysterien des Mithra, s. 172 f. Dieterich, Der TJntergang
der antiken Religion, loc. cit. s. 511 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
