Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST
17
Längst tillbaka i tiden en indoarisk ljusgud, i Avesta
med möda underordnad Ahura-Mazda, med hvilken han
såsom mörkrets för jagare, edernas väktare och furstarnas
beskyddare täflar i makt, hade Mithra under perser väldets
tid i den babyloniska teologien identifierats med solguden
och sedan såsom rättfärdighetens väktare och krigsgud
fullbordat sitt segertåg i Orienten samt trots all förening med
äldre kulter, såsom Kybelekulten, bevarat sin ursprungliga
karaktär af en mörkret och det onda bekämpande gud. För
den grekiska världen blef dock den persiske arffiendens gud
främmande. Först med Roms eröfringar i Östern och den
romerska härens barbarisering tränger därför Mithraskulten,
med förbigående af Grekland, in i Västern. Mithra blir nu
den romerska härens gud. Genom asiatiska soldater,
kolonister, köpmän och slafvar vinner Mithraskulten en
utomordentligt snabb spridning i Donauländerna och långt upp i
Germanien, i Gallien och ända bort till Britannien, vidare
här och där i Spanien och Nordafrika samt först och sist i
Rom. Här eröfrar den i senare hälften af 100-talet den
romerska aristokratien, väcker den litterära världens intresse
och vinner kejserligt beskydd. Commodus låter inviga sig
i dess mysterier. Mithraskultens starka framgång berodde
dock knappast på dess mysterier och hvad därmed
sammanhörde af heliga riter, sakrament och taurobolium, ty såsom
mysteriereligion var t. ex. Isiskulten lika mäktigt
tilldragande. Mithraskultens framgång berodde icke heller på
dess teologi, som delade synkretismens solära
monoteise-rande tendens och allmänna betraktelsesätt, dess astrologi
och magi och för öfrigt företedde en egendomlig blandning
af urgammal primitiv tro och tidsenlig spekulativ teologi.
Mithras trons styrka låg i den iranska dualism, som skilde
den från andra konkurrerande hedniska kulter, gaf hela
åskådningen en eljes inom hedendomen okänd fasthet,
besjälade dogmatik och etik och gaf åt den senare en strängt
moralisk karaktär. Mithra är ljusets och rättfärdighetens
gud, som afskyr lögn och edsbrott. Han har icke, såsom eljes
är fallet i den hedniska gudavärlden, någon gemål eller äl-
Bibelforskaren 1913. Häft. 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
