Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST
19
och dess etiska allvar, af skepticismen tviflet både på
empirismen och på tänkandets allt mäktande förmåga.
Förebildlig torde ock ha varit Philos sammansmältning af
grekisk filosofi och fäderneärfd uppenbarelsereligion till ett
system, som redan företer konstitutiva drag af
nyplatonis-mens grundåskådning. Föregripande var äfven en
Justinus Martyrens spekulation, likaså den basilidianska och
valentinianska gnostiken. Eggande och befruktande blef
slutligen äfven kristendomen såsom den farligaste
motståndaren. Och dock är nyplatonismen icke ett eklektiskt
system i vanlig mening. Dels präglas den alltigenom af sitt
religiösa intresse, dels har den för första gången i filosofien
klart och säkert infört en ny högsta princip. Medan Plato
och Aristoteles, ännu i tillförsikt till tänkandets allt nående
kraft, skilja blott mellan sinnenas lägre och idéernas högre
värld, så blir den sistnämnda till följd af en djupare skepsis
för nyplatonismen blott ett mellanled mellan sinnevärlden
och det öfverförnuftigas sfär. Icke det intelligibla, utan det
för tanken ofattbara, är det högsta, allt varas yttersta grund
och mål.
Medelpunkten i nyplatonismens världsbild är det
absolut transcendenta, för allt tänkande oåtkomliga urväsendet,
hvilket i motsats till mångfaldens och ändlighetens betingade
värld är det ena och ensartade (tö sv); det oändliga och öfver
allt vara egentligen upphöjda, men likväl allt varas ursprung
och yttersta orsak; egenskapslöst, enär hvarje bestämning
skulle innebära en inskränkning, men likväl det goda, emedan
det är målet för allt ändligt varas drift att återgå till sitt
ursprung. Från detta centrum utgår genom en
kraftutstrålning allt orsakadt vara liksom i en mäktig serie af alltjämt
vidgade, men ju längre dess mindre af det gudomliga
genomträngda koncentriska kretsar ända ut till materiens icke-vara.
Urväsendets första utstrålning och fullkomliga afbild är
Noöc, som tillika är allt orsakadt varas urbild och potentiella
förverkligande, det rena tänkandet och den högsta sfär, som
kan nås med tanken. Ur Noöc utstrålar såsom dess afbild
den immateriella och odelade världssjälen, som dock i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
