Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
E. LINDERHOLM
innefattar mångfalden af individuella själar. Dessa äro fria
och kunna därför kvarstanna i den högre eller nedstiga i den
lägre värld, som med deras nedstigning uppstår. Plotinus
delar dock icke gnostikens dualism, utan prisar härligheten
hos den värld, själen skall och bör behärska, på samma gång
han medger, att själarna i verkligheten låta sig snärjas i
skenlif och synd, emedan de genom kroppslifvet äro bundna
vid materien.
Härmed är nyplatonismens frälsningsväg gifven: själen
måste under inåtvändelse genom askes rensas och renas från
det sinnliga och på tankens och kontemplationens väg höja
sig till Noös. Längre når den icke med tanken. Den
fullkomliga föreningen med Gud nås blott genom den
fullkomliga passivitet, som slutar med ekstasen och dess
väsensför-ening med gudomen, ehuru detta är möjligt blott sällan, blott
för korta ögonblick och blott för några få utvalda. Plotinus
själf nådde under loppet af sex år blott fyra gånger denna
förening, som åtföljes af en högre intellektuell upplysning,
en ny totalinsikt i gudomens och tingens väsen. Den
nypla-tonska oändlighetsmystikens frälsningsväg röjer alltigenom
den döende antikens innersta stämning: å ena sidan dess
pessimistiska tvifvel på all egen kunskap och kraft, å andra
sidan en fast tro på en högre oförgänglig andlig värld och
en het längtan att redan i jordelifvet få kännbart erfara
föreningen med gudomen och dess lif. Nyplatonismen renodlar
den religiösa oändlighetsmystiken, utvecklar dess metodik
och teknik och ger densamma den klassiska form, i hvilken
vi, till följd af dess senare inflytande i den gamla kyrkan, möta
den äfven inom den kristna mystiken ända till denna dag.
För Plotinus är detta religiösa system i det hela nog.
Likväl söker han stöd i folkreligionerna och solmonoteismen
samt kombinerar dessa med sitt system. Deras gudar
identifieras med de \6foi, som utstråla i Noös och som i stjärnorna
ha sina gudomliga ljuskroppar. En sträng monoteism var
för Plotinus något alltför fattigt. Så omtydas de gamla
myterna med allegoresens hjälp och finner äfven bilddyrkan sitt
försvar. Hans lärjunge Porphyrius fortsätter denna förbin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
