Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST 21
delse med polyteismen, och hos dennes lärjunge Jamblichus
i Syrien reciperas hela massan af vidskepelse. Detta gör
filosofien till teurgi och spiritism, filosofen till en mager och
låter nyplatonismen slutligen genom sitt bristande
verklighetssinne förlora sig i det rent fantastiska.
Så var nyplatonismen på en gång den sista stora
gestaltningen af det grekiska tänkandet och en mäktig gren af
den stora synkretistiska strömmen. Universellt anlagd söker
den samla och bearbeta resultaten af såväl Österns som
Västerns hela kulturella och religiösa utveckling. Aldrig hade i
grekiskt-romerskt tänkande människans höghet och
upphöjdhet öfver naturen fått ett så säkert uttryck som här.
Det är, såsom Harnack yttrar, ett bevis för styrkan hos
mänsklighetens sedliga anlag, att den enda kulturepok, hvars
början, förlopp och afslutning vi kunna öfverskåda, har slutat,
icke med materialism, utan med den mest afgjorda idealism.
Visserligen betecknar den samtidigt äfven en kulturell
bankrutt, för så vidt dess förakt för timlighetens värld och en
exakt kunskap om naturen slutligen ledde öfver till barbariet
och dess vidskepelse. Men detta blef senantikens och likaså
medeltidens nya folk fördoldt och erfors icke såsom en
förlust. I hedendomens tanke- och religionsutveckling var
nyplatonismen ett nödvändigt genomgångsstadium, emedan
den innebar dess frigörelse från naturreligionen och
underskattandet af det andliga, hvarmed åter i själfva verket följde
det principiella undergräfvandet af de gamla naturalistiska
religioner, den samtidigt, i oklarhet om sig själf, sökte att
restaurera.
Ingen stor folkrörelse af kulturell eller religiös innebörd
är utan sin inverkan på det sociala och politiska lifvet, ingen
sådan lämnar maktens innehafvare oberörda. Det ligger
därför i sakens natur, att den stora religiösa synkretismen
skulle få sin betydelse äfven för den kejserliga riks vården och
religionspolitiken.
Närmast skönjes synkretismens inverkan på kejsarnas
och deras närmastes allmänna personliga hållning i religiöst
hänseende. När vi rätt snart i den stränge Septimius Seve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
