Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
E. LINDERHOLM
rus’ dynasti märka denna inverkan, är den
uppenbarligen en följd af det starka kvinnliga inflytandet i denna
kvinnoemancipationens gyllene tid. Septimius Severus’
sköna, rikt begåfvade och inflytelserika gemål Julia Domna,
dotter till en förnäm syrisk Baalspräst i Emesa och den första
i en rad af lysande syriska furstinnor, har betecknats såsom
den kvinnliga personifikationen af synkretismens etiska och
religiösa ideal och sträfvanden. Det var Julia Domna, som
— häri noga följande den bildade samtidens stora svaghet
för det sällsamma och mirakulösa — föranledde Philostratus
att ge litterär form åt de autentiska eller diktade
uppteckningarna om den store undersmannen Apollonius af Tyana,
hvilken nu blef den nödvändiga men dittills saknade
inkarnationen af synkretismens ideal — närmast i nypytagoreisk
formulering. Under sonen Caracalla kunde Julia Domna,
som nu gärna fick styra riket i icke militära ting, göra sitt
inflytande i synkretismens anda än starkare gällande än
under makens tid. Systern Julia Maesa och hennes båda
döttrar, den sedeslösa Julia Soaemia, moder till
Heliogabalus, och den ädla helgonlika Julia Mammaea, moder till
Alexander Severus, bevarade synkretismens och de syriska
kulternas inflytande vid hofvet. Den af sin moder
omsorgsfullt uppfostrade, genombildade och ädle, men för tronens
svårigheter alltför veke Alexander Severus var ett
förkroppsligande af det bästa i synkretismens fromhet. En uppriktig
men kanske något oklar sträfvan att ge hvar och en sitt
låter honom i sitt huskapell bredvid larerna och penaterna
såsom andakts- och ansvarsväckande förebilder uppställa
bilder icke blott af en Orphevs och Apollonius, utan ock af
Abraham och Kristus.1
Synkretismen får emellertid alltifrån de syriska
furstinnornas tid icke blott ett allmänt inflytande öfver det
kejserliga hofvet, utan ingriper högst allvarligt äfven i den
officiella statskulten, hvilken dittills föga berörts af de
orientaliska kulterna, trots dessas starka inflytande i den privata reli-
1 Jean Reville, La Religion a Mörne sons les Sévhres, s. 190 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
