Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST
23
gionsöfningen. Detta ehuru flera kejsare personligen
deltagit i vissa främmande kulter, såsom då Augustus, Claudius,
Hadrianus och Marcus Aurelius läto inviga sig i de elevsinska
mysterierna och Commodus framträdde såsom en ifrig
dyrkare af Mithra och Isis, för att icke tala därom, att Marcus
Aurelius vid marcomanerkriget tillkallade alla möjliga
främmande religioners präster för att enligt egna riter offra till
rikets välfärd. Den gamla officiella romerska statskulten
stod dock alltfort i sin yttre organisation nästan oberörd.
Utom den mycket tidigt upptagna, men starkt kringskurna
och i sina orgiastiska former blott af dess importerade
främmande präster utöfvade Kybele- eller Magna Mater-kulten
synes före 200-talets ingång blott den af Caligula erkända
Isiskulten hafva införlifvats med statskulten, hvarvid den
fick ett statstempel på Marsfältet. I öfrigt höllos sacra
pere-grina utanför pomerium. Nu faller denna gräns, och det
är sannolikt ingen slump, att detta sker samtidigt med
medborgarrättens utsträckande under Caracalla till alla fria
riksinnevånare. Caracallas stora Serapistempel på Kvirinalen
blir inledningen till uppförandet af en massa främmande
helgedomar under 200- och 300-talet extra och infra
pomerium, utan att det alltid kan afgöras, om de, såsom Må-Bellona
och Jupiter Dolichenus, upptagits i statskulten eller icke.
Tolererandet af en massa kulter, som icke alls bekymrade
sig om det romerskt nationella, inskränkte högst allvarligt
den gamla statskultens praktiska betydelse och medförde
en allmän religiös förvirring. En förbistrad polyteism blef
synkretismens första påtagliga verkan på kultens område.1
Från statssynpunkt var detta läge ohållbart. Det var
äfven otidsenligt, för så vidt den upplysta synkretismen
röjde en allvarlig sträfvan i monoteistisk riktning. Den
kejserliga religionspolitiken kunde så mycket mindre undgå
att influeras häraf, som särskildt den syriska solära
mono-teismen var högeligen ägnad att ge den kejserliga
envåldsmakten och kejsarkulten en tillfredsställande religiös
motivering. Redan Mithrastron ägde en idé, som gaf stöd åt de
1 Wissowa, a. a.2 1912, s. 87 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
