Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
E. LINDEKHOLM
en Maximinus Daja att på administrativ väg åstadkomma
en synkretistisk enhet genom att förena alla religioner och
kultet i en provins under en gemensam öfverstepräst och ställa
det hela under statsuppsikt.
För kristendomen var hela denna hedendomens mäktiga
religiösa utveckling och dess inverkan på den kejserliga
religionspolitiken, som ju på denna väg skärptes i förhållande
till kristendomen, af den mest djupa och vidtgående
betydelse. Å ena sidan disponerar den hedniska väckelsen sin
tids människor för många kristna tankar, men å andra
försvårar den oerhördt kristendomens ställning: motverkar
dess arbete genom en allvarsam konkurrens, komplicerar
dess uppgift, hotar dess religiösa integritet och mobiliserar
staten såsom sin bundsförvant.
Att kristendomen likväl och trots den kejserliga
politikens upprepade systematiska försök att undertrycka
den såsom alltfort oförenlig med romersk stats- och
samhällsutveckling, afgar med segern, det beror på den
utveckling, som 200-talets frikyrka visat sig mäktig. Det visar
sig, att frikyrkan äfven under denna period ju längre dess
mer växt in i det antika samhället och anpassat sig efter
detsamma. Det är detta, vi nu ha att följa.
Den långa fridstiden under 200-talets första hälft
medförde en högst betydande tillväxt af de kristna
församlingarnas antal och medlemmar så väl i Västern som i Östern.
Kyrkan får nu en annan social prägel. Ännu vid början
af 200-talet öfverväga de fattiga, slafvarna och i allmänhet
de lägre klasserna i församlingarna. Äfven biskoparna äro
ännu en tid framåt merendels enkla män utan högre bildning
eller social ställning. Från midten af 200-talet åter märka
vi en starkare tillslutning från högre samhällslager,
sär-skildt från deras kvinnor, hvilka kunde ansluta sig lättare
än männen. Dessa hindrades väsentligt af sina
ämbetsåligganden att ingå i de kristna församlingarna. Icke förty
ser man nu exempel på kristna ståthållare, hofmän och
officerare, stadsämbetsmän och senatorer. De spanska kristna,
som äro föremål för bestämmelserna vid Elvirasynoden 303,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
