Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
E. LINDERHOLM
ningen hos ett allt större antal af församlingarnas
medlemmar följde ett ju längre dess mer förstärkt positivt förhållande
till kultur- och arbetslif och i allmänhet till samhället, så
långt icke hednisk kult däraf direkt främjades.
Kompromisser kunde dock numera icke heller med hänsyn till detta
kraf fullt undgås, såsom redan antydts beträffande
duum-virernas ställning.
Att döma öfver de kristna församlingarnas lif under
200-talet är för öfrigt vanskligt nog. Emellertid kan det
näppeligen vara riktigt att låta kyrkan medvetet och
afsiktligt göra af kall på de gamla kristna krafven med hänsyn till
sina medlemmars lif och plikter. I Västern företräda
Hippolytas och Novatianus, den senare vid behandlingen af
frågan om de under den decianska förföljelsen affallnas
upptagande, den strängare äldre regimen. Fråga vi efter
särskilda drag, gäller fortfarande, att de kristna icke få deltaga
i folkfesterna, icke besöka spel och teater. De borde heller
icke använda balnea mixta, de för båda könen gemensamma
baden. Likaså borde rättegång inför hednisk myndighet
undvikas. Spel om pengar förbjudes i Elvira c. 79. Fastan
göres nu å vissa tider obligatorisk. Lyx och öfverflöd
bekämpas till fromma för ett enkelt och sobert lefnadssätt.
Handel och köpenskap, hvilka anses fresta till
vinningslystnad, ses just icke med blida ögon. Äktenskapet hålles
högt i helgd, och en allvarlig kamp mot gammal inrotad
hednisk osedlighet föres. Ett andra äktenskap ses icke gärna.
I allmänhet gäller, att de kristna ha sin egen lifsordning,
som alltigenom reglerar deras vandel. Teoretiskt har man
— det bör tilläggas — ännu icke nått ett positivt förhållande
till världen och kulturlifvet. Men det är ju också något, som
strängt taget vunnits först i modern tid.
Står sålunda i teorien det väsentliga kvar af de
gammalkristna lifskrafven, så måste dock medges, att dessa kraf
icke längre uppehållas i hela sin gamla stränghet. Bredvid
den strängare riktning, som ännu i seklets början häfdas af
montanistiska, senare äfven af de novatianskaförsamlingarna,
och som kräfver, att församlingarna skola bestå af heliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
