Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST 29
går en mera liberal och världslig, som inskränker de
uteslutning medförande dödssyndernas antal och vidgar de
förlåtligas. Så Kallistus i Rom 218—22. De stora
massförsamlingarna börja att inom sig hysa en myckenhet folk, deras
karaktär af samfund utaf idel heliga kan icke upprätthållas.
Frikyrkan blir så en frälsnings- och nådesanstalt, fortfarande
helig, men på annan grund än dess medlemmars personliga
helighet. Den decianska förföljelsen påskyndar denna
utveckling genom det massaffall, som den får till följd. Det
blef nu klart, att en stor del, ofta den större delen, af de
kristna, icke ville eller mäktade fylla den första och viktigaste
plikten, nämligen den att bekänna Kristus. Alltför hårdt och
hastigt må dock icke öfver massornas affall dömas. Mod
och kraft att våga själfva lifvet för tron skall alltid vara
blott ett litet fåtal gifvet. Oväntadt som en blixt från klar
himmel kom det förskräckliga profvet och därmed
massaffallet, men strax därpå äfven ångern öfver förnekelsen
och bön om återupptagning i församlingen. Enligt gammal
åskådning kunde detta icke medgifvas. De affallnas stora
antal och olycka nödvändiggjorde dock snart, trots
Nova-tianus’ separation och Cyprianus’ så länge som möjligt
häfdade strängare uppfattning, ett mildare betraktelsesätt och
lindrigare villkor för återförening med församlingen.
Småningom skapas ock en bestämd botordning för olika fall.
Det banas en hård och lång, men säker, regelrätt väg för
återförening med församlingen äfven efter sådana grofva
syndafall, som tidigare medfört oåterkallelig uteslutning.
Svårligen kan detta i och för sig klandras. Det hela var både
mänskligare, psykologiskt riktigare och kristligare än den
gamla ordningen. Det var också något, som med
nödvändighet måste komma med den omfattning, frikyrkan nu fått.
Men den gammalkristna rigorismen, strängheten och
exklusiviteten var det icke. Fråga är väl ock, om detta i grunden
kristligare och mänskligare betraktelsesätt alltid framgått af
en verklig insikt om denna sin innebörd eller om icke äfven
en viss världslig liberalism medverkat. Många af de
affallna synas icke ha tagit sin förnekelse så hårdt åt sig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
