Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
E. LINDERHOLM
kan icke nekas, att en mindre allvarlig ande trängt in i
församlingarna. Cypriani De lapsis och De habitu
vir-ginum ha mycket af klagan öfver världsligheten. Fynden
af smycken och dyrbarheter i katakomberna visa, att lyxen
trängt in äfven i den kristna kvinnovärlden. Veterligt är
ock, att t. o. m. biskopar drefvo affärer för egen vinning.
Frikyrkan har börjat för världsligas. Allvarliga människor
börja gå ut icke blott från världen utan ock från den
för-världsligade kyrkan. Såsom en reaktion emot världsligheten
silar nu den hedniska religiositetens för urkristendomen
främmande asketism in med sin världsflykt, fastor och
späk-ningar, armodsideal och virginitetsdyrkan. Munkväsendet
är i antågande och skiljandet mellan en högre asketisk och
en lägre mera världsligt gestaltad sedlighet och religiositet.
Det kristna lifvets utveckling under 200-talet försiggår
sålunda efter tvenne hufvudlinjer, och det egendomliga är
att båda, hvar på sitt sätt, innebära ett närmande till det
antika samfundet. Den strängare riktningen och de
asketiska tendenserna äro i högsta grad tidsenliga, för så vidt
de svara mot och möta de kraf och lifsbehof, som samtidigt
göra sig gällande inom den allvarliga hedniska
religiositeten. Det liberala betraktelsesättet och dess världsligare
prägel medföra en mindre exklusiv och mindre negativ
hållning gent emot det världsliga samhället i dess helhet.
Äfven på lärans område kunna vi under 200-talet
iakttaga en utveckling, som medför en afgjordt större
tidsenlighet och kampduglighet. * Såsom vi sett, förete redan
apolo-geterna ett närmande till det grekiska tänkandet och slå
genom sin tillämpning af logosidén på Kristus en fast brygga
mellan urkristen tro och grekisk filosofi. Men förbindelsen
med denna stod dock ännu blott i sin begynnelse. Ännu en
Ireneus och Tertullianus voro i grunden tillfredsställda med
den äldre tidens mera oreflekterade, på auktoritet grundade
tro och sysselsatte sig blott nödtvunget med vetenskap och
filosofisk spekulation. Men mot 100-talets slut skedde, så-’
1 Se Harnack, Dogmengeschwhte I4, s. 637 ff., 823 f. Grundriss, s.
125 ff. Müller a. a., § 42 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
