Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN KRISTNA STATSKYRKANS UPPKOMST 35
Englar, patriarker och apostlar och framförallt martyrer och
asketer bli medlare och förebedjare och börja få sin kult.
Martyrernas grafvar bli heliga orter och deras ben reliker.
Ofta föreligger det här blott lätt kristianiserade tidigare
hedniska kulter. Den gamla dämontron, omfattad likaväl af en
Celsus som Origenes, och den öfning af exorcismen, som från
början existerat inom — liksom öfverallt utom — kyrkan,
medförde ju längre dess mer en reception äfven hos de kristna
af den hvita magien, samtidigt som man bekämpade och
fördömde den svarta. Så utvecklas ett kristet besvärjelse väsen,
byggdt på den urgamla tron på namnens och de heliga eller
hemliga ordens makt. Äfven en Origenes är i detta fall barn
af sin tid. Vissa namn anser han kraftigast, om de reciteras
på egyptiskt, andra om de framsägas på persiskt språk.
»Till denna namn vetenskap hör äfven Jesusnamnet, som
redan utdrifvit otaliga dämoner ur själar och kroppar.»
Så kraftigt är Jesusnamnet, att det verkar, äfven om det
utsäges af osedliga människor. Dämonutdrifningen blef
och måste, sådan den allmänna åskådningen var, bli en
betydelsefull del af det kristna handlandets propaganda bland
massorna. Hela den nu antydda utvecklingen var
oundviklig trots de faror, den innebar. För ögonblicket betydde de
lägre kultformerna och de magiska åtgärderna blott ännu ett
närmande till samtidens människor.
I samband med kultens mysteriösa utveckling å ena
sidan och församlingarnas för världsligande å den andra följer
nu framträdandet äfven inom kyrkan af ett prästadöme och
prästerskap i antik mening.1 Det allmänna kristna
prästadömet förlorar i äet närmaste hela sin betydelse, och det
uppstår en skillnad mellan lekmän och klerker. Detta redan
på den grund, att de gammalkristna etiska krafven
uppehållas ojämförligt strängare beträffande kyrkans klerus.
Invigningen eller ordinationen verkar i samma riktning.
Därtill kommer nu genom inverkan från omgifvande mysterie-
1 Müller, a. a., s. 38. Achelis, a. a., s. 14 ff. Harnack, Entstehung
und Entivickelung der Kirchenverfassung und des Kirchenrechts in den zwei
ersten Jahrhimderten, 1910, s. 81 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
