Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 E. LINDERHOLM
kulter krafvet på kultisk renhet. Så börjar celibatet att
kräfvas af klerus, och synoden i Elvira (före 303) förbjuder
klerkerna umgänget med kvinnan. Det låg intet otidsenligt
häri. Tvärtom motsvarade denna asketiska betraktelse
samtidens allvarligare tänkesätt. I detta sammanhang kan
ock nämnas, att kvinnan, också i konsekvens med
utom-kristen åskådning, nu beröfvas sina äldre religiösa
befogenheter.1 Det kyrkliga änkeståndet förlorar sin ställning, men
ersättes i Östern med diakonissor. Det är asketismen, som
börjar göra sig gällande. Men hvad som framför allt bidrager till
att omskapa det kristna prästadömet i antik riktning, det är
nattvardens förvandling till ett försonande offer, gudstjänstens
och sakramentens mysteriekaraktär. Den kristne biskopen
och presbytern bli offerpräster och mystagoger. Redan hos
Cyprianus möta vi de märkliga orden: »Ille sacerdos
vice Christi vere fungitur, qui id, quod Christus fecit,
imi-tatur et sacrificium verum et plenum tunc offert in ecclesia
Deo patri. »8 Liturgen är vorden medlare mellan Gud och
församlingen, som nu fått ett verkligt prästadöme och
därmed ett nytt företräde i sin samtids ögon. I
öfverensstämmelse med antik sed är det ock, som man nu förser de kristna
kyrkorna med ett talrikt prästerskap, hierarkiskt ordnadt i
högre och lägre grader. De lägre gradernas innehafvare
ombesörja de sysslor, som anses oförenliga med de högre och
särskildt med episkopatets helgd.
Frikyrkans nu tecknade utveckling under 200-talet
medförde en för dess ställning i det romerska samhället
synnerligen betydelsefull förändring af dess samfundskaraktär
och organisation.3 Hela utvecklingen var af den art, att den
1 Såväl Achelis, a. a. II, s. 26, som Joh. Weiss, Der erste
Korin-therbrief, 1910, s. 342, anse, att det är nu, man i 1 Kor. 14, för vinnande
af behöfligt apostoliskt stöd för kvinnans tillbakahållande, inskjuter
v. 33 b — 35, där kvinnorna, i strid mot urkristen praxis och k. 11: 5,
förbjudas att tala i församlingen.
2 v. Schubert, a. a., s. 345.
3 Harnack, Kirche und Staat, loc. cit., s. 151 ff. Entstehung und
Ent-mckelung der Kirchenverfassung ete, s. 81—120. Müller, a. a., § 37—39.
v. Schubert, a. a., s. 363 ff. Achelis, a. a., passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
