Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
E. LINDERHOLM
därigenom, att biskoparna, såsom naturligt var,
sammanslöto sig. Redan vid slutet at föregående sekel höllos ju
lillasiatiska, palestinensiska, pontiska synoder, och man hör
talas äfven om en gallisk och romersk. Då provinssynoderna
under 300-talet framträda såsom en fast institution, är det
sannolikt, att de fått denna karaktär under 200-talet,
åtminstone i Orienten. I viktigare frågor nöjer man sig för
öfrigt icke längre med provinssynoder. Vid 200-talets midt
höllos i Antiokia synoder, i hvilka deltogo biskopar från
Armenien, Kappadocien, Syrien, Fenicien, Palestina och
Egypten. Italiens biskopar sammanträdde i Rom, Afrikas i
Kartago. Biskoparna i vissa städer såsom Antiokia, Efesus,
Caesarea i Kappadocien, Alexandria, Rom och Kartago få, på
grund af sina residensstäders roll i kyrkans historia eller till
följd af deras kulturella och politiska betydelse, ett större
inflytande. Kyrkliga frågor af allmännare betydelse blifva
nu föremål för skriftlig rådplägning mellan kyrkans främsta
biskopar. Sålunda arbetade biskoparna i Rom, Kartago,
Alexandria och Antiokia på botfrågans lyckliga lösning, och
i Västerns strid om kättardopet inhämtade Cyprianus
yttrande i saken från biskop Firmilianus i Caesarea.
Det ligger bakom allt detta en stark sträfvan till enhet
och samhörighet trots de slitningar, som naturligtvis icke
kunde uteblifva. Den ena, heliga och katolska biskopliga
frikyrkan är under bildning och har redan genom biskoparnas
kollegiala samverkan i väsentlig grad förverkligats. En i
kyrkans egen rättsordning erkänd synlig yttre enhetlig högsta
ledning och instans existerar ännu icke. Men inom den
biskopliga oligarki, som redan kan anses praktiskt taget vara till,
börjar Roms biskop höja sig såsom den främste och
myndigaste. Härtill medverkar dels församlingens
förnämliga anor och hans egen karaktär af Petri efterföljare, dels
Roms betydelse som rikshufvudstad, dels de romerska
biskoparnas betydande roll och afgörande ord i de stora kyrkliga
striderna, dels den romerska församlingens förebildliga
organisatoriska utveckling. Allt detta samverkar redan till
att gifva Roms biskop en ställning af primus inter parés,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
