Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
E. LINDERHOLM
såsom kristendomen, en fast historisk utgångspunkt, hvilken
låter Gud bli en historiens Gud, som uppenbarar sig i den
sedliga världsordningen. Den har icke såsom
kristendomen en allt behärskande central historisk personlighet,
hvilken såsom Kristus i sitt eget lif realiserat det sedliga
idealet och i sin person garanterat frälsningen: den
fullkomliga gudskunskapen och det eviga, d. v. s.
gudomliga lifvet — en personlighet, hvars förhandenvaro skyddar
mot den häjdlösa sammanblandningen af de mest
heterogena religionselement och den upplösning i ett
obestämbart kraftlöst något, som däraf måste följa.
Äfven nyplatonismen skulle kristendomen visa sig
öfverlägsen.1 Härvid bör dock beaktas, dels att den
slutligen segern utkämpas först efter Konstantin d. st. och
följaktligen under för kristendomen gynnsammare yttre
betingelser, dels att denna seger i icke ringa mån beror
af kyrkans starka reception af nyplatonismens mystik
och frälsningsväg. Men äfven gent emot
nyplatonismen äger kristendomen de allmänna högre förutsättningar,
som nyss tillerkänts densamma vis a vis synkretismen
i allmänhet och den solära monoteismen. För öfrigt var
Origenes en lika själfständig och betydande tänkare som
Plotinus, och hade åt kyrkans teologi gifvit en sådan
spekulativ form, att den kunde tillfredsställa den bildade
världens anspråk. Vidare hade äfven nyplatonismen
kompromissat med polyteismen. Väl höjer den i princip
det gudomliga öfver all natur, men den blir icke denna
princip trogen, när den söker ge hemul åt folkreligionernas
gudar. Nyplatonismen var ytterligare en själf
frälsningens religion, tillgänglig blott för några få utvalda;
kristendomen var den gudomliga frälsningens och den
gudomlige frälsarens för alla öppna religion. Väl har äfven
kristendomen sin »gnosis», men icke isolerad från »tron»,
hvilken ock ger full frälsning.
Härtill kommer kristendomens starka organisation,
hvilken åter flyter ur dess starkare verklighetssinne samt
1 Jfr Harnack, Dogmenge«chichte,4 I, s. 825 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
