Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
EDGAR REUTERSKIÖLD
alla tider. »Primitiv sed och folktro fortlefva ännu i den högre
odlingen till och med i det kristna Europa. »* Det kan då synas,
som om Söderblom här uppgifvit all väsentlig indelning och
uteslutande hållit sig till tiden. Men så är icke fallet. Han
framhåller, att man i en framställning af religionshistorien bör utgå
från kristendomen. Häri ingår en värdesättning af kristendomen
såsom den högsta religionen, äfven om det ej direkt betonas i
denna skolbok. Och egentligen är en indelning af religionerna
omöjlig att undvika,. så fort man på något sätt kommer till en
jämförelse, och en sådan kan svårligen förbigås, när man skildrar
den ena religionens möte med den andra och de olika
inflytanden de haft på hvarandra.
I själfva verket ha de olika indelningsförsöken haft en icke
ringa vetenskaplig betydelse, äfven om de blifvit öfvergifna. De
ha hvar och ett på sitt sätt framhäft en bestämd sida af
religionerna, hvars verkliga betydelse eljest icke blifvit klart uppfattad.
Tydligt är, att de öfverskattat denna sida och därför blifvit
missvisande; men, som sagdt, denna öfverskattning behöfver icke
därför slå öfver i underskattning. Det är också att fatta som
en svaghet, om man alldeles uppgifver försöket att indela
religionerna från någon religionens egen synpunkt. Att man gör
detta beror ej så mycket på föregående mindre lyckliga försök,
utan fastmer på det allmänna vetenskapliga läget. Då
religionshistorien fått blifva religionsbiologi, har man icke kunnat ha
samma intresse för gränserna. De äro ju då icke några egentliga
gränser, utan endast mer eller mindre vaga öfvergångsformer
emellan de första trefvande aningarna upp till utvecklingens
blomma och frukt — kristendomen. De skillnader man dock
måste göra hänga samman med kulturen, icke med religionen.
En sådan uppdelning från kulturens synpunkt är naturligtvis
icke i och för sig oriktig. Men den blir oriktig, när den framställer
sig som den väsentliga eller rent af den enda möjliga. På samma
vis är det en angelägen uppgift att framhålla öfvergångsformer
eller rättare att påvisa anknytningspunkterna i det gamla för
det nya i historien. Det torde öfverhufvud vara ett nödvändigt
moment i hvarje historisk undersökning. Men det kan bli orik-
1 Söderblom, Översikt av allmänna religionshistorien s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
