Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSHISTORIENS GRÄNSLINJE
59
tigt, om de funna anknytningspunkterna få innebära en
förnekelse af det nya. Då vi nu vilja taga upp den frågan på nytt.
huruvida det religionshistoriska materialet icke ger anledning
till en bestämd uppdelning af religionerna, är det första vi ha
att se till, hvar dessa eventuella gränslinjer äro att söka.
Som nämndt, kunna ju alla historiskt gifna religioner
ses från synpunkten af kult, lif och lära. Frågan blir då,
inom hvilket af dessa tre moment vi ha att söka det
karakteristiska för religionen, det som skiljer den ena från
den andra. Det skulle helt visst för våra dagars
religionsvetenskap icke ligga långt borta att söka dessa gränsmärken på
kultens område. Riten tages ju i våra dagar till utgångspunkt
på samma sätt som myterna förr. Och det ligger något fullt
berättigadt häri. Ty riten är, såsom nyss framhållits, det enda
verkligen åtkomliga i den primitiva religionen. Men som
indelningsgrund duger den icke, emedan intet i religionen är så segt
konservativt som den yttre formen för riten. Den kan bibehålla
sig oförändrad, trots att tanken, för hvilken den vill vara uttryck,
alldeles förändrats. Om man således endast tager hänsyn till
de religiösa riterna, kan man med orätt anse ett religiöst
samfund stå kvar på en länge sedan öfvervunnen ståndpunkt. Ett
belysande exempel kunna vi här finna i nattvardsfirandet inom
de kristna kyrkorna. Om man jämför det katolska och
protestantiska och endast tager hänsyn till den yttre formen för dessa,
skulle man kunna frestas till den förmodan, att det icke finnes
någon väsentlig skillnad dem emellan. Det torde då vara
tydligt, att en gränslinje, som endast toge hänsyn till kulten, skulle
blifva i högsta grad missvisande.
Gå vi åter öfver på lifvets, på moralens område, tyckas
möjligheterna för en sådan gränslinje ställa sig väsentligen bättre,
ty det är tydligt, att en verkligt lefvande religion måste på hvarje
punkt utöfva inflytande på moralen. Men å andra sidan är det
påtagligt, att de kulturella förhållandena så kunna lägga sin
tvingande hand på de sociala och individuella lifsvillkoren, att
man ej i moralens historiska ståndpunkt kan få ett säkert
kännemärke för särskiljande af de faktiska religionerna. Det är ju
tydligt, att där de kulturella förutsättningarna, de kulturella ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
