Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
EDGAR REUTERSKIÖLD
trycksmedeln s. a. s. saknas, där kan den samhälleliga moralen
ej ha nått lika utvecklade former som hos ett folk med en lång
historia, äfven om den religiösa framåtdrif vande kraften i själfva
verket är vida öfverlägsen. Men å andra sidan måste här starkt
betonas, att man hos våra dagars kulturfolk, då alla de förut
omtalade förutsättningarna finnas, finner en bestämd värdemätare
af religionens halt genom att iakttaga, till hvad slags moral den
anknyter sig. Det är således endast inom religionshistorien
i dess helhet sedd, som den samhälleliga moralen ej kan vara en
tillförlitlig värdemätare af religionens kraft, styrka och höghet.
Därtill kommer det, som Söderblom uttryckt på följande sätt:
»Frågan som ställes till religionen är icke ytterst den: hur vill du
gestalta mitt lif, utan den: kan du rädda och uppehålla mitt lif,
så att jag ej går under i meningslöshet eller förtviflan; fastän
den senare frågan aldrig kan skiljas från den förra.»1
Alltså, hvad här är sagdt, är, att religionen icke kan mätas
blott i den höjd de sedliga idéerna nått, utan äfven i den kraft, den
energi hvarmed den drifver dem framåt. Det yttre omhöljet blir
än mer otillförlitligt, då det, som det ligger vikt på, är den inre
omskapande, framåtdrif vande energin. Men denna kan i och
för sig ej konstateras utan genom en värdering af de centralaste
idéerna, och härigenom föras vi öfver till det tredje momentet,
läran.
Äfven här möta oss dock till en början liknande svårigheter.
Läran måste alltid gifvas en yttre form, som för sin del i hög grad
är beroende af det allmänna vetenskapliga läget. Denna
vetenskapliga form kan utöfva så starkt tryck på innehållet, att det
kan vara förenadt med de största svårigheter att åtskilja
gammalt och nytt, och understundom kan den t. o. m. rent i sak hålla
tillbaka det nya. Vi kunna här icke blott tänka på den
aristote-liska filosofiens inflytande på det medeltida dogmatiska
uppfattningssättet, utan på brottningen i den äldre luterdomen
mellan dess nya innehåll och denna filosofi. Men å andra sidan, där
det nya innehållet verkligen är klart för medvetandet, måste det
skaffa sig uttryck äfven i formen. Att man under nyss nämnda
tider var så bunden vid Aristoteles, beror i själfva verket på att
1 Söderblom, Uppenbarelsereligion s. 20 f. jfr noten ofvan s. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
