Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIG LONS HISTORIENS GRÄNSLINJE 61
man med eller mot sin vilja stod midt i hans hela begreppsschema,
och därför kunde det nya på sin höjd endast blifva belysande
enskildheter. På detta sätt bortskymdes detta i det stora
systemet. Men hvad som gjorde, att detta begreppsschema till slut
kunde genombrytas, var den allt bestämdare och klarare fattade
gudsuppenbarelsen. Den kristna gudsuppfattningen, särskildt
sådan som den genom reformationen blef medveten om sig själf,
måste dock taga herraväldet äfven öfver formen och göra sig
allt mera gällande, till en början som inkonsekvenser, men så
så småningom som alldeles genombrytande och omskapande.
Det är då till sist gudsförhållandet och gudsuppfattningen, som
forma totaluppfattningen. Sådan gudsuppfattningen är, sådan
är religionen. Vi kunna då säga, att vi i gudsuppfattningen
ha att se det särskiljande inom religionen. Vi skola då gifva en
kortfattad öfversikt öfver gudsuppfattningen inom
religionshistorien. Afsikten är icke att fullständigt framställa den i alla
dessa olika gestaltningar i mänsklighetens historia, utan endast
att söka få fram de hufvudtyper, från hvilka vi kunna ha att
utgå vid bedömandet.
Den moderna religionsforskningen har i allmänhet plägat
utgå från animismen såsom det första stadiet i den religiösa
utvecklingen. Detta stadium anses då innebära, att människan
tänker sig allt i naturen som lefvande. Denna uppfattning utgår
från den riktiga iakttagelsen, att människan betraktar allt i
analogi med sig själf, men den innebär det felet, att människan
i det mest primitiva stadium vi kunna uppfatta hos henne skulle
vara varse sig själf som individ. Det är emellertid icke
förhållandet. Då vi sålunda icke kunna utgå från animismen, beror
det icke på att den iakttagelse, som ligger till grund för
animismen, i och för sig skulle vara oriktig, utan endast därpå, att
animismen icke är det första stadiet i människans utveckling.
Människan utgår icke från att betrakta vare sig själf eller de henne
omgifvande föremålen såsom individer, utan hon fattar allt
helt och hållet kollektivt. Den första enheten är klanen bland
människorna, arten bland djuren. I full öfverensstämmelse
härmed är det faktum, att den första uppfattningen af det, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
