Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
EDGAR REUTERSKIÖLD
vi längre fram i historien kalla det gudomliga, är den allmänna
makten. Denna allmänna makt bevisar sig för människan i
en mångfald företeelser, såväl sådana som från vår synpunkt
te sig såsom ovanliga, som isynnerhet sådana, som vi skulle kalla
alldagliga. Det är omkring de senare de första ansatserna till
riter uppstå. Ty enstaka ej mer återkommande företeelser bli
icke ritbildande. Men denna allmänna makt kan icke på något
sätt kallas gudom. Härtill fordras, att den i någon mån skall
individualiseras. Den första ansatsen härtill finna vi däri, att
makten koncentreras mot det yttersta af det område, där man
har skäl att reflektera öfver att den förekommer. I denna
föreställning ha vi att se upphofvet till de i primitiv religion
ursprungliga, maktbegåfvade, jordfästa stenar, stora träd o. d., som på ena
eller andra sättet bli föremål för riter. Det är äfven i denna
tanke, som fetischismen bottnar. Liksom vi häri ha att söka
ursprunget till de riter, som uppstått omkring vissa djur, som
genom sin storlek eller sitt lefnadssätt i öfrigt tilldragit sig den
primitives särskilda uppmärksamhet. Om dessa djur blifva
verkliga gudar, ha andra tankar korsat denna äldre och mera
primitiva uppfattning. Ännu längre fram i utvecklingen finna vi
denna på ofvan angifna sätt koncentrerade makt taga lefvande
gestalt. Den går in i en fågel eller dylikt, som sedan kan
öfverbringa makten eller nu kanske rättare lifskraften till andra.
Den i alla föremål på alla områden inneboende makten tänkes
lefvande och förbindes med från andra områden hämtade
maktkoncentrationer i allehanda gestalter. Då makten på detta sätt
tagit individuell gestalt, kunna vi tala om animismen. I den
mån nu dessa individualiserade maktkoncentrationer blifva
föremål för riter, kunna vi här tala om religion. Uppkomsten
af dessa riter åter behöfva vi ej eller rättare böra vi ej söka
i det man i allmänhet kallat magi. Magin skulle, såsom man
allmänt antager, ha sitt ursprung i att lika framkallar lika. Om
vi se de primitiva människorna söka åstadkomma regn på så
sätt, att de under lifliga gester, som man ju kan kalla dans, kasta
upp sand eller vatten, för att det skall falla till marken såsom
regn, innebär detta icke ursprungligen någon magi. Det är
endast den primitiva människans sätt att uttrycka sin lifliga önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
