Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
EDGAR REUTERSKIÖLD
utgår från människan, en icke mindre betydelse. Den hänger
samman med utvecklingen af uppfattningen af människans
tillstånd efter döden. Till en början tänkte man sig döden endast
som ett ombyte af vistelseort. Denna förlades under jorden, där
människan förde en tillvaro under liknande villkor som här på
jorden. Men så småningom börjar reflektionen öfver hur lifvet
där nere gestaltade sig att vakna. Man fick då i analogi med de
första gudomligheterna geografiskt bestämda dödsriken. Och
människan själf bibehöll ej i dödsrikena en likartad yttre gestalt,
som den hon hade ofvan jord. Hon antog allt mer en
skugggestalt. Men rester af föreställningen om de dödas vistelse under
jorden utan bestämdt afgränsade dödsriken skapade tron på ett
underjordiskt småfolk, som å sin sida fick bidraga till
individualiserande af alla dessa från olika religioner kända
specialgudar.
Vi äro nu på en punkt i utvecklingen, där vi visserligen ha
ett flertal gudomligheter, men någon verklig polyteism kunna
vi ej ännu tala om. Denna kan först inträda vid en rikare
uppfattning af såväl naturen som det mänskliga samlifvet. Det
torde väl vara en fråga, om man kan tala om verklig polyteism
förr, än alla dessa individualiserade maktkoncentrationer eller
dessa vättegudar börja genom kulturens framsteg erhålla astrala
drag. Så att t. ex. markens gudom, som gifvit bete åt nomadens
hjord på dess årliga vandring, blir identifierad med regn-, sol- eller
månguden. Denna astrala karaktär inträder dock aldrig på
nomadstadiet, utan först genom den agrara kulturen.
Då vi finna den hos något nomadfolk, har den kommit till
detta genom lån från åkerbrukande folk. Genom brukandet af
jorden får människan makt öfver marken. Den förlorar sin
hemlighetsfulla karaktär. Människan besår den och skördar,
hvad hon sått, såvida vädrets makter äro gynnsamma. Tanken
föres från markens, från jordens makter till astrala makter.
Men det är ingalunda blott detta framsteg i kulturen, som höjde
dessa jordbundna gudar till verkligt polyteistiska gudar, utan
äfven det mänskliga samlifvet och politiska förhållanden. På
detta sätt uppstod den homeriska gudavärlden, i hvilken vi se
en trogen spegelbild af de högre klassernas ideal* De orientaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
