Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
EDGAR REUTERSKIÖLD
mening med folket. Den enskilde lär känna sin Gud i hans
sinnelag och gärningar med folket.
Kristus ställer sig i profeternas rad. Men det gudsbegrepp
han förkunnar och realiserar är dock något nytt. Den gamla,
ständigt återkommande utgångspunkten antikverar han. Han
framhåller sin gärning i tiden, sin person som den afgörande punkten.
Hans ställning i historien är den, att alla tankelinjer, som föra till
Gud, kunna också oafkortade föras till honom. Sådana anspråk
har ingen, hvarken förr eller senare, ens tillnärmelsevis framställt.
Är man knuten till Kristus, står man i barnaförhållande till
Fadren. Allt får sin förklaring genom detta personliga
förhållande till Kristus. Det sedliga krafvet blir ej ett yttre lagbud,
ett »du skall», utan det lägges in i det personliga som en uppgift
för människan, en gåfva till henne från Gud. Eelationen till
Kristus är värdemätaren på det, som har betydelse för
människans gudsförhållande. I hela naturens värld hämtar Kristus
religiösa motiv, och det vill han också lära sina lärjungar att
göra. Men den naturvetenskapliga förklaringen till de naturens
företeelser, hvarur sådana motiv hämtas, är härför alldeles
likgiltig. Naturens händelser kunna vittna om Guds kärlek såväl
före som efter evolutionsläran. Den Gud Kristus förkunnar är
i alldeles pregnant grad den enskildes Gud, och målet för den
enskildes gudsförhållande är hans egen individuella fulländning.
Men den individuella fulländningen når människan i Guds rike,
som i sig innebär hela mänsklighetens fulländning. Och äfven
om detta riksbegrepp är renadt från all naturbundenhet och
alla politiska tankar fallit bort, får det icke helt spiritualiseras.
Det sammanhänger med hela Jesu realistiskt fattade gudsbegrepp,
som utgår från Gamla testamentets i historien handlande gud,
ej från någon abstrakt spekulation öfver tillvaron.1 Denna
Jesu förkunnelse af Guds rike får icke släppas ur sikte, då det
gäller att förstå den Gud han förkunnar. Ty väl är det sant,
att hans förkunnelse alldeles särskildt gäller den enskilde
och Guds handlande med denne. Men om Jesu gudsförkunnelse
1 Vi kunna äfven framhålla, att Kristus ej på något filosofiskt
sätt resonerar öfver själens odödlighet, utan han talar om hela
människans uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
