Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSHISTORIENS GRÄNSLINJE
69
endast innebure detta, skulle den Gud, han förkunnar, väl vara
till arten skild från den gud eller de gudar, som endast uppenbara
sig i naturen och dess skeende, men frågan är, om det då i det
stora hela innebure ett framsteg för den religiöst kämpande
människan. Ty komme Gud henne nära, endast då hon fattar
sig som en ur sammanhanget isolerad människa, uppenbarar sig
Gud för henne endast i en och annan växling i hennes lif, skulle
detta innebära ett återvändande till en redan i profetismen
öfvervunnen ståndpunkt. Hennes religiösa tro skulle komma
att kämpa sig dödstrött i försöken att fatta meningen i denna
ständiga växling. Och gudsuppfattningen skulle visserligen ha
kunnat fattas skild från naturens kretslopp, men skulle istället
ha ohjälpligt hamnat i den historiska relati viteten. Hon skulle
då i sitt lif få liksom stora tomrum, där hon skulle frestas att
känna sig som en lekboll för en ofrånkomlig meningslöshet.
Men genom förkunnelsen af Guds rike framhåller Kristus det
trofast lagbundna i Guds handlande. Människan kommer aldrig
utanför detta handlande.
Men det är icke blott normtanken, som kommer till uttryck
i förkunnelsen af Guds rike, utan också evighetstanken, om det
än är på ett symboliskt sätt, såsom alltid då det gäller att i tiden
framställa evigheten. I rikstanken framhålles samhörigheten
med det förgångna och med det kommande. Den innebär, att
ingen kan ställa sig utom det förgångna och göra sig fri från dess
arf och börja alldeles från sig själf. Början har alltid rötter,
om än omedvetna, i det förgångna. Och hvarje handling, som
en människa gör, har konsekvenser med sig, som sträcka sig
genom alla tider. Rötterna till och konsekvenserna af den
personliga handlingen är liksom ett uttryck för Guds eviga handlande
med människors barn. Detta, att evigheten i Guds väsen icke
blott framställes genom Guds oföränderliga egenskaper, som
utgöra lagen för hans handlande, framhåller, att evigheten hos
Kristi Gud icke uttryckes genom tanken på oföränderlighet, utan
såsom evigt handlande mot ett bestämdt mål. Ty Guds rike
måste såsom rike innebära ett mål för handlandet. Här
framstår också, att den lagbundenhet och den evighet, som här kommer
till uttryck, är af en helt annan art än den, i hvilken naturreli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
