Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
EDGAR REUTERSKIÖLD
gionens gudsbegrepp utmynnade. Där blef afslutningen antingen
ett upphörande eller en evig kretsgång. Här i det historiska
gudsbegreppet blir det en fulländning mot ett evigt mål. Där
innebar fulländningen ett upplösande af individen,
personligheten, här i förkunnelsen af Guds rike innebär den icke blott
mänsklighetens fulländning, utan i och genom denna når den
enskilde sin individuella fulländning.
Utgångspunkten för den undersökning, som här företagits,
ha vi tagit i de faktiska religionerna, icke i den religiösa
verkligheten i och för sig. Denna kan ej vara mer än en, äfven om
religionerna söka den på olika vägar. Hvarje religion sträfvar att
uttrycka den* men uttrycket är beroende af de medel, som
religionen har till sitt förfogande. Dock kunna vi oberoende af
medlens olika fulländning se två hufvudvägar, som
mänskligheten gått för att kunna fatta denna verklighet.
Vi ha sett, att utanför profetreligionen icke fanns någon
själfständig stödjepunkt för gudsuppfattningen, utan att den var
helt beroende af lifvets allmänna faktorer. Gudarna eller
gudomarna voro ett med naturens skeende, och man sökte i dem
icke något annat än att med deras hjälp komma till rätta därmed.
Detta lyckades i den mån, man kände de medel, hvarmed man
kunde beveka eller — understundom — behärska dessa gudar.
Allt eftersom flera områden i naturen drogos inom människans
synkrets, fick hon flera gudar, en för hvarje område. Det var de
upprepade händelserna, de i ständig kretsgång återkommande
behofven och företeelserna, som skapade dessa gudar. Men
så småningom började människan ana ett sammanhang i dessa
disparata områden, på samma vis som hon i det sig allt mer
utvecklande statslifvet fann ett sammanhang under fursten och
hans underlydande höfdingar, och då ordnades dessa gudar till
polyteistiska gudasamfund. Men härigenom kommo de in under
statslifvets skiftningar och växte till eller tynade af med folkens
segrar och nederlag. Eller också fann människan detta
sammanhang i oföränderliga lagar och, om de gamla gudarna för den obil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
