Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSHISTORIENS GRÄNSLINJE
71
dade hopens skull ännu tolererades, voro de underkastade dessa
lagar. Naturens kretslopp, som de ursprungligen skulle vara
förklaringsgrund för, höjde de sig aldrig öfver. Därför kommo de
också, i den mån människan genom vetenskapens framsteg vann
insikt i naturen, att trängas bortom det egentliga vetandet.
Annorlunda förhöll det sig med profetismens Gud. Han
stod öfver naturen och använde den helt efter sin vilja, för sina
afsikter, för sitt mål med sitt utkorade folk. Det var ej en
kretsgång af återkommande gärningar, utan för hvarje gång en
bestämd handling just i den situationen för det stora ändamålet.
Och i Jesus Kristus blir denne själf Guds stora gärning med
människorna. I honom har Gud helt och fullt uppenbarat sitt
väsen i historien. Genom honom uppenbarar han sig i enskilda
gärningar med folken och i bestämda gärningar med den enskilde
för allts och allas fulländning i Guds rike.
På den ena vägen söka människorna Gud i naturens
hemligheter, på den andra i historiens gärningar. Men dessa båda
vägar att söka Gud erbjuda paralleller till hvad man i våra dagar
kallar naturvetenskap och historia. Sätta vi in dem under denna
synvinkel, förstå vi dem först. Då förstå vi naturgudarnas
uppkomst, utveckling och död, och då förstå vi, att historiens Gud
framstår klarare med hvar dag som går med det allt rikare
historiska lifvet. Men då blir det också tydligt, hvarför dessa båda
gudsbegrepp på ett sätt äro hvarandra motsatta. I arten af denna
motsats vinna vi en inblick genom att närmare reflektera på
förhållandet mellan historia och naturvetenskap.
Naturvetenskapen söker lagar, historien gestalter.1 Ett
enskildt faktum har såsom sådant intet intresse för
naturvetenskapen. Det får sin betydelse blott som typ under en allmän
lag. Det enskilda fallet förlorar all individualitet. Men ur detta
bortseende från det hos det enskilda, som ej har intresse för
allmänbegreppet, följer, såsom Windelband framhåller,2 att
naturvetenskapen har en bestämd böjelse för abstraktion, under det
historien sträfvar efter åskådlighet. Det enskilda intresserar
historikern just såsom enskildt. Det är detta och intet annat.
1 Windelband, Geschichte und Naturwissenschaft s. 16.
2 o. a. a. s. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
