Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONSHISTORIENS GRÄNSLINJE
73
skapsmannen och historikern laborera med. För Kickert är det
så, men ej t. ex. för Münsterberg. Det är tydligt, att denna
fråga är af mycken vikt, då det gäller den religiösa verklighetens
kunskapsteoretiska förutsättningar. Och vid en undersökning af
de problem vi här syssla med i hela deras vidd måste den
behandlas, men här kunna vi förbigå den, då den för besvarande af
vår nuvarande frågeställning ej nödvändigt behöfver upptagas.
Ty redan af det sagda torde framgå, att vi i de här skildrade
olika metoderna ha den fulla motsvarigheten till de i
religionshistorien gifna båda vägarna för sökandet af Gud. Men, som
sagdt, det metafysiska eller direkt kunskapsteoretiska ha vi ej
att i denna uppsats ingå på.
Som afslutning skola vi emellertid påpeka några
konsekvenser af den uppfattning, som här framlagts. Dessförinnan
vilja vi dock först framhålla, att denna parallell emellan
naturreligion och naturvetenskap samt emellan profetreligion och
historia ej inverkar på det resultat, hvartill jag i min förut
omtalade uppsats1 kommit, nämligen att religionshistorien är en
historisk vetenskap. Ty det är tydligt, att uppgiften att se till,
hvilken ställning gudomen intager i den ena eller andra
religionen, alltid blir en historisk uppgift. Men å andra sidan kan ej
förnekas, att, då det gäller så tidiga stadier i primitiv religion,
att religionen endast förefinnes som anlag, religionsforskningen
har karaktären af en psykologisk-naturvetenskaplig uppgift.
Vidare kan inom den etnografiska religionshistorien religionens
utveckling så falla under de socialpsykologiska lagarna, att en
undersökning af densamma kan få karaktären af naturvetenskap.
Men i så fall äro de dithörande företeelserna att räkna till
etnografien och ej till religionshistorien i egentlig mening.
Af det resultat, hvartill vi kommit, framgår med full
tydlighet, att en religionsfilosofi, som endast erkänner den
naturvetenskapliga metodens berättigande, utesluter kristendomen
och dess gudsuppfattning. Den måste stanna, där kristendomens
egenart börjar. Men å andra sidan är det uppenbart, att, likasom
i naturvetenskap och historia vissa gränsområden finnas, det
ock inom religionshistorien finnes gudsbegrepp, som tillhöra
1 Religionshistoria (Bibelforskaren 1911 ss, 144 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
