Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SVEN LINDER
Därpå framskaffas flera störar, allesammans af den sega
steneken sindjän, liksom mastixbusken en vanlig
beståndsdel af Palestinas snårskog; störarna äro omkring ett par
meter långa och ett stycke från tjockändan försedda med en
liten rund brädlapp, lüh, som af en tvärpinne strax inunder
hindras att glida nedåt. Störens öfre ända var
tillspetsad. På dessa stekspett, sädöd, började nu flera kroppar
rensas samtidigt, hvarvid ett af spetten träddes genom
bakbenen på hvarje särskild fårkropp och sedan af tvenne yngre
samaritaner togs på skuldrorna, medan en af själfva
slakt-förrättarne öppnade kroppen och gjorde honom i ordning
såsom redan beskrifvits. Under tiden hördes oafbrutet
ropet: "Det gifves ingen Gud utom en!", och jag kan ännu,
när jag tänker därpå, höra det egendomliga tonfallet för
mitt öra. När allt var färdigt, det högra frambenet med sitt
stycke af bogen afskurits, inälfvorna och öfriga otilllåtna
delar och hjärta, lefver och lungor uttagits samt vatten hällts
vid Professor Dalmans och mitt besök i Nablus i medlet af juli
visade oss växten, som då till en del redan var utblommad och
förvuxen. Själfva kalla samaritanerna denna växt marür, under det en
örtkunnig arab i Nablus gaf namnet humése, sannolikt af stammen
hamasa: krafsa, skrapa, och detta namn skulle väl då sammanhänga
med de sträfva taggarna särskildt på bladnervens undersida. Dessa
taggar bortskrapas af samaritanerna, ehuru växten om våren, då
deras påsk infaller, knappast är mer än fotshög och blad och stjälkar
späda. Växten är rik på hvit mjölksaft, som smakar mycket beskt
och bittert. De af en samaritan på platsen egenhändigt plockade
stånden bestämdes af Herr Dinsmore i Amerikansk-svenska kolonien
som Lactuca aculeata och stå mycket nära den i hela landet
allmänna Lactuca scariola L., af hvilken örten också skulle kunna
betraktas som en underart, och från hvilken den af araberna i
allmänhet ej skiljes. Ingen af dessa arter ätes som sallad af araberna, hvilka
vid förfrågningar af Professor Dalman på flera olika ställen
betecknat alltsammans som »hass hamir» i det de menade, att växten på
grund af sin bittra mjölksaft vore lämpligare för åsnor ock kameler
än för människor. Egendomligt är därför, att af de olika växtarter,
hvilkas späda blad om våren i Palestina allmänt ätas som sallad,
samaritanerna ej valt någon för sitt osyrade bröd utan just denna
för öfrigt ej använda art. — Växten torde stå närmare Lactuca
scariola L. än Lactuca saligna L. Jfr P. J. B. 1912, sid. 112 och 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
