Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRÅN SAMARITANERNAS PÅSKHÖGTID 185
Detta urgamla sätt att steka får eller getter är äfven
bland den arabiska befolkningen i landet allmänt i bruk.
En ugn, zirb,1 bygges af sten och jord samt upphettas med
eldning af torrt ris, innan kroppen, som skall stekas,
inlägges på glöden. Vanligen är ugnen hos araberna så byggd,
att kroppen får ett vågrätt läge, och när den göres i
ordning för stekningen, lämnas "blott själfva köttet", för
att använda min arabiske sagesmans ord; äfven huden
åtdrages alltså. Samaritanerna kunna till följd af lagens bud
icke använda skinnet och låta det därför följa med till
stekgropen för att bättre hålla saften kvar i köttet, enär denna
vid detta slags stekning lätt sipprar bort. —
När jag vänder mig om, fladdra lågorna redan under
och kring inälfvorna på träkubbarna i slaktgropens
nordända, och framför elden kyssa männen hvarandra på
axlarna, först på den högra och sedan på den vänstra.
Somliga tyckas äfven bedja, att döma af de på bröstet hoplagda
händerna. Från elden ryker det och luktar svedt långa
vägar. — Det svarta fåret, som icke förts med till
festplatsen utan lämnats kvar på tältgatan, bars nu därifrån
af en man och släpptes på andra sidan om en stenmur ett
litet stycke väster om festplatsen. Det var, som redan
nämnts, afsedt att slaktas, om något af de andra djuren
visat sig odugligt, men kunde nu i stället gömmas, tills
festen var öfver, för att slaktas till föda. Mannen vände därpå
tillbaka till lägret.
De flesta af samaritanerna hade nu begifvit sig tillbaka
till sina tält, och på festplatsen stannade blott några få
kvar, af hvilka ett par hade att syssla med förbränningen
af inälfvorna. Af de muhammedanska åskådarne begåfvo
sig de sista på hemväg nedför berget till Nablus, sedan de
öfriga redan en stund förut gått, när det såg regnlikt ut,
och några droppar till och med började falla ur de tunga
molnen, som från hafvet fördes in öfver landet och svepte
fram öfver berget. De västerländingar, som stannat kvar,
fingo, omkring ett halft tjog till antalet, inbjudning till
1 Fellähernas uttal för zarb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
