Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
SVEN LINDER
det öfversteprästerliga tältet, där skydd fanns mot blåsten,
som där uppe på berget var rätt kännbar. För att få se
hela festen ända till slutet — blott en gång i lifvet torde
tillfälle gifvas att öfvervara samaritanernas påskfirning på
Garizim — stannade jag dock kvar därute och satte mig
med min landsman bredvid ett par samaritanska ynglingar
på den låga stenmuren vid festplatsens västsida och sökte
genom ett litet samtal med dem få tiden att gå fortare.
De hade åtskilligt att omtala och anförtrodde mig bland
annat på bruten engelska sin tanke om muhammedanerna
med ett: "Muhammed no good". Och samaritanerna hafva
det nog ofta svårt i det fanatiska Nablus, äfven om deras
ställning nu är bättre än förr. Det är blott något mer än
ett halft århundrade, sedan de fingo tillåtelse att ånyo fira
sin päsa& på Garizim.
Taflan var egendomlig och blef efter en stund något
rörligare, enär så småningom några af de äldre
samarita-nerna kommo för att läsa sina enformigt frammumlade
böner borta i halfmörkret. Så vidt jag kunde se från min
plats, hade de fortfarande mattorna utbredda på marken,
och det var ju också nödvändigt, för att de under sin ifriga
andakt icke skulle smutsa sina hvita festdräkter. Efter en
stund kommo ytterligare några och bland dem prästen
Ishäk, trots halfdunklet lätt igenkännlig på sitt tofviga
skägg, och tycktes taga ledningen af det hela. Flera gånger
hände det, att männen på det förut beskrifna sättet togo
hvarandra i famn och kysste hvarandra, när de gingo förbi
elden, på hvilken inälfvorna förbrändes. Denna hälsning
och lyckönskan tycktes få en särskild betydelse genom att
utbytas där vid elden. —
Allt flera hade så småningom samlats på festplatsens
södra halft, och sedan en lykta hängts på en stolpe
ungefär på samma plats, där gallret med de slaktade kropparna
förut legat, kunde de bedjande bättre använda sina
medhafda böcker. Från min plats vid elden, nedkrupen vid
stenmuren, som något skyddade mot den kyliga nattvinden,
såg jag de hvitklädda gestalterna borta i det svaga skenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
