Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FRÅN SAMARIT AN ERNÅS PÅSKHÖGTID 187
från lyktan och elden stå med böckerna i händerna, buga
sig framåt, räcka fram händerna med flatsidorna vända
uppåt, knäfalla på mattorna och utföra sin djupa
österländska bugning, åter resa sig och börja sin än mumlande, än
gnisslande och än nästan skräniga läsning. Framme vid
elden, som ständigt måste underhållas med knastrande nat§
under trädgrenarna, hvarpå inälfvorna så att säga
halstrades, sysslade med ifver en gubbe i de vida hvita
byxorna och den hvita blusartade skjortan med att se efter,
att alla inälfvor noggrant förbrändes. Sin staf skötte han
med allvar, förde honom med värdighet in i lågorna och
glöden för att peta isär en klump inälfvor här eller lägga
upp en del igen där, som från de låga kubbarna ramlat åt
sidan ned på marken eller mellan grenbitarna fallit ned i
glöden på gropens botten. Började lågorna att slicka hans
stör, doppades denna i en af kittlarna, som stod kvar där
efter skållningen, eller ströks mot marken. Så småningom
började inälfvorna torka och förbrännas och det vidriga oset
att försvinna. — Ett par unga samaritanskor, obeslöjade
och med vackra men bleka ansikten under de färgrika
dukarna, sutto en stund på ett par låga pallar vid elden, i
hvars fladdrande lågor deras stora, mörka ögon allt som
oftast blickade. Ett par långa, svarta hårflätor hängde ned
öfver de hvita dräkterna, som omslöto ett par slanka
gestalter. Emellanåt utbytte de några ord med de manliga
trosfränderna vid elden och tycktes icke låta kvällens
högtidlighet afhålla sig från att emellanåt roa sig med ett litet
skämt, åtföljdt af ett dämpadt skratt. —
Medan den hvite gubben med högtidlig ifver skötte sitt
värf och plockade i de förkolnade tarmarna, och de
samaritanska ynglingarna med sång af from eller skämtsam art
kommo tiden att gå fortare, och de hvitklädda gestalterna
borta i lyktskenet läste, bugade sig och nitälskade, satt jag
där vid elden och tänkte på hemlandet. Våren höll sitt
intåg i min fädernebygd, och i Upsala rådde nu
högtidsstämning, ehuru af annat slag än den, som jag uppe vid
sama-ritanernas eld på toppen af Garizim fick bevittna. Vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
