Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
SVEN LINDEE
sångerna voro sjungna på slottsbacken, samlingsropen hade
förklingat i Odinslund, och landsmännen började snart sitt
lustiga lefverne och sina påhälsningar. Äfvenså trängde sig
med makt den känslan på, huru dock den gamla
offertjänsten med blod och lukt af brända inälfvor från altaret
tillhörde det förgångna och lägre. Det hade gjort ett
osmakligt intryck att se den uppsluppna, nästan blodtörstiga
stämningen bland åskådarna vid själfva slaktet, då flerstädes de
bakom stående sökte genom att några ögonblick höja sig
på de framför ståendes axlar få en blick inom kretsen, där
fårens halsar halft genomskuros med knifvarna. —
Men det blef kallt i kvällen, och i ljuset från
fullmånen, som nu hunnit ett godt stycke på sin vandring öfver
fältet inåt mot berglandet i söder, gjorde vi några
väster-ländingar tillsammans en liten vandring bortöfver själfva
hjässan af berget med dess ruiner för att se månen lysa
öfver landskapet österut. När vi efter en stund kommo
tillbaka, funno vi allt som förut, men stekgropen tycktes
vara besvärlig att sköta. Kedan en gång förut hade små
rökpelare börjat ringla sig ut i smyg genom uppkomna
sprickor, som i största hast tilltäppts med våt jord af ängsligt
tillskyndande samaritaner, men nu tycktes det hafva gått
värre. Slutligen täpptes dock sprickorna, och för att
förebygga vidare olyckor af detta slag, afskuros spetsarna af
stekspetten, som hittills stuckit upp ur lerlocket och detta
gjordes alldeles jämnt. De afskurna bitarna kastades till
de nära nog förbrända inälfvorna på slaktgropen. — Äfven
den afnappade ullen, som vid skållningen i klibbiga tottar
kastats bland inälfvorna på kubbarna eller på marken
däromkring, hade så småningom af mannen, som skötte elden,
eller af pojkarna plockats upp och lagts i lågorna. Det
såg dock ej ut, som om man varit så noga med ullens
förbränning; enär här och där tottar lämnades kvar på
marken omkring gropen.
Så förgick återigen en stund. Ännu stacks väl ett
knastrande ris emellanåt under de kolnade grenbitarna, men
snart skulle alltsammans vara utbrunnet. Det började lida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
