Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR FSÅN SAMARITANERNAS PÅSKHÖGTID 189
fram emot elfvatiden; samaritanskorna hade återvändt till
lägret, och de hvita gestalterna därborta vid lyktan hade
slutat sitt bönemummel. Vid elden sutto ännu ett par yngre
samaritaner kvar och sjöngo med sista återstoden af sina
ansträngda röster. En gubbe gick där flera gånger fram
och tillbaka, och tycktes hvarje gång, han gick förbi oss
främlingar, läsa sina böner med höjd röst. — Enär vinden
blåste rätt kyligt, antogo vi slutligen inbjudningen, att i
öfversteprästens tält afvakta stunden, då stekugnen skulle
öppnas och måltiden börja. Inne i tältet var det varmt och
godt, men den åldrige öfversteprästen själf fanns där icke.
Vid en liten bricka med arabiskt bakverk, torra dadlar, de
saltströdda kurbitskärnorna, tunt bröd och andra saker gick
tiden fort nog. Slutligen kom öfversteprästen för att hämta
sin långa käpp med det tjockare, svarfvade öfverstycket,
och en yngre samaritan, som en stund hållit oss sällskap,
inbjöd oss med ett " tfaddalu süfu" att se, huru påskalammen
ätas. Det var med spänd nyfikenhet, som vi lämnade tältet.
Därute stod redan en klunga kring stekgropen, som
tydligen öppnats på det sätt, att grengallret med sitt lager
af ris och våt jord ofvanpå med ett enda ryck vältrats åt
sidan. Och nu stodo de goda samaritanerna kring
förhoppningarnas runda grufva, hvarur ett kittlande stekos steg
"som en Allah den allra välbehagligaste lukt". Själfve
öfversteprästen öfvervar det högtidliga ögonblicket, då
störarna lyftes, den ene efter den andre, för att bringa sina
läckra stekar i dagen. Men lyckan är obeständig. Första
spettet drogs upp i lyktskenet, och där hängde en
läcker stek däruppå, men på andra spettet hängde blott de
korsade bakbenen. Och tredje spettet kom upp i gropens
öppning förkolnadt och stympadt och bittert naket. Så var
det med de öfriga spetten också, efterhand som de drogos
upp; hettan hade varit för stark och lerlocket för otätt,
och så hade olyckan varit framme. Rösterna voro ifriga och
bestörta, och äfven öfversteprästen deltog i öfverläggningen
om, hvad som nu vore att göra. — Det kunde tyckas, som
om liknande missöden vid föregående påskhögtider borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
