Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
SVEN LINDER
lärt samaritanerna att använda stekspett af varaktigare slag,
men denna utväg strandar på nödvändigheten att efter
måltidens slut bränna alla redskapen. — Slutligen hade man
enat sig om enda medlet att hämta upp möjligen på ugnens
botten befintliga stekbitar, och man vidtog sina anordningar.
Ett par af de längsta männen bundo till bindor
hopvecklade dukar för munnen och togo ett slags grofva
skinnhandskar på händerna, hvarefter den ene med ett "inzil":
sänk! greps vid handlederna af ett par starka män och
sänktes ned i den ångande gropen, hvari strax förut en korg
af mjukt flätverk nedkastats. Under de få ögonblick, det
var honom möjligt att härda ut i hettan och glöden
därnere, rafsade han i skenet af lyktan, som hastigt hölls fram
öfver den mörka gropen och lika hastigt åter fördes åt
sidan, tillsammans, hvad han kunde, i korgen och räckte upp
denna till de ifriga händerna i ugnens öppning. Korgen
kom upp med fart, och under ropet "irfac": lyft! hissades
vid de uppräckta armarna hjälten åter upp, svettig och sotig.
Och så var det näste mans tur att i den heta och djupa
ugnen, som lät en man sjunka mer än sin halfva längd
under markens yta däromkring, söka leta reda på ytterligare
några ben och köttbitar. Till en början fick ifvern sin
belöning i några duktiga fårkroppar, som med fröjd i de
hoplagda korgarna buros bort till festplatsens södra ända, dit
öfversteprästen och de, flesta af samaritanerna redan
begifvit sig. Så småningom blef vinsten af hoppen ned i
gropen dock allt mindre — sista gången blott ett par
svartbrända knotor — och mannen, som sist varit nere,
försäkrade, att ingenting mera där funnes att söka. Då gaf man
sig tillfreds, med hvad man hade, och äfven de ifrigaste af
dessa "köttfiskare" gingo till de öfriga, som redan börjat
att göra stekarna i ordning för måltiden genom att plocka
isär benknotor, köttbitar och aska.
Det såg lifligt ut på festplatsen, inom hvars låga
stenmurar hela den samaritanska menigheten, män och kvinnor,
unga och gamla, rörde sig, alla om hvarandra, och så
småningom ordnade sig i grupper, allt under det en lofsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
