Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
N. J. GÖRANSSON
att af egen kraft blifva vetande", nämligen i betydelse af
slutgiltigt tillfredsställande sanning.
De teleologiska vetenskaperna såsom historia,
samhällsforskning, etik o. s. v. ha väl enligt Norström varit ägnade
att ge vår kultur ett bättre innehåll. "Principatet" ligger,
säger han, "afgjordt på den humanistiskt-teleologiska sidan",
ty på den sidan är ju viljan med såsom " själf verksam tanke",
och dessa vetenskapers uppgift är ju, vill Norström säga,
sådana, att de icke gärna kunna odlas, utan att man har
känsla för lifsåtrån inom sig, hvilken ytterst går ut på att
finna det för oss verkligt väsensbestämmande. Men blir
det icke en speciell vändning till religion, kan icke heller
denna högsta faktor i vår vetenskapliga kultur hjälpa oss
till rätta. Äfven med teleologiskt orienterade tankar stanna
vi — för så vidt de endast vilja vara tankar — blott på
halfva vägen. Religionen är enligt Norström den enda
makten, som för sig kan "kräfva rätten att tala kunskapens
sista ord" (s. VIII). Lika afgjordt som de nyplatonska
filosoferna vände sig från det objektiva till det subjektiva
och genom det subjektiva till det öfvervärldsliga för att
sålunda vinna en universalfilosofi med verklig
sanningskaraktär liknande uppenbarelse, lika afgjordt vänder sig för
samma ändamål vår författare till religionen. "Hela mitt
ögonmärke, säger Norström ... är nu att lägga fram
religionen såsom ett yttersta kraf, som springer fram ur det
vetenskapliga medvetandets helhetssträfvan och ur den
vetenskapliga själfbesinningen in toto et tanto under successiv
logisk förmedling och utan minsta våld på vetenskapernas
arbete och art" (s. 99).
Då jag nu här med anledning af Norströms sista bok
"Religion och tanke" samt i anslutning till dess
uttryckssätt går att i korthet utveckla denna vår mest
uppmärksammade religionsfilosofs uppfattning, vill jag först något
närmare stanna vid hans utgångspunkt. Utgångspunktens
rätta karakteristik är här mycket viktig, ja i själfva verket
afgörande för att kunna förstå ståndpunkten; och därför
dröjer jag något vid den äfven med risk att synas för lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
