Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI 197
tradig. Därefter öfvergår jag till att tala om den väg till
målet, som Norström anser sig kunna gå, för att slutligen
kritiskt skärskåda denna samt ge några positiva riktlinjer
för hvad jag tycker återstår att utföra.
II.
Norström har icke teologens utgångspunkt, icke heller
religionsfilosofens vanliga, utan, om jag så får säga, den
universella sanningssökarens. Teologen tar för gifvet, att
hans objekt utan vidare är lifvets ord. När han vänder sig
till samtiden, predikar han därför gärna sin lära utan något
större intresse för hvad som för öfrigt innerst rör sig i
sinnena. Man mottar honom därför också i regeln endast som
en representant för en af de andliga åskådningar man sedan
länge känt utan att kanske vara riktigt öfvertygad om
deras absoluta sanning. Religionsfilosofen reflekterar öfver
religionen som ett historiskt faktum, hvilket han söker
utforska eller ge en allmän karaktäristik och värdesättning af.
Inför samtiden framstår han därför som en bland de många
facklärde och specialister, hvilka man gärna rådfrågar, men
som man icke väntar så synnerligen mycket af, när det
gäller sanningens sista ord. Den universella
sanningssökaren däremot är djupt engagerad i sin egen tids teoretiska
oro och känner sig skyldig att lämna det svar, som
slutgiltigt stillar oron och bringar ljus öfver det hela. Då
prästen, teologen och den vetenskaplige specialisten icke bli
hörda, därför att de i en orofylld tid icke lyssnat nog
personligt, nog allsidigt och djupt, hör man gärna på den, som
man tilltror det universella sanningssökandets konst.
Norström ansluter sig verkligen till det mest omfattande
draget i samtidens inre behof af ljus. Han känner, att
forskningens eld nu flammar mäktigare än någonsin i
människornas själar, och att det man nu frågar efter icke är sanningar
blott utan sanningen såsom det universella ljuset, af hvilket
varaktig tillfredsställelse kommer.
Norströms utgångspunkt är sålunda filosofisk och
teoretisk men med ett allvar och ett personligt intresse för hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
