Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI
199
ler själfva problemställningarnas skärpa, själfva frågornas
utformning till otvetydighet — och därmed blottläggandet
af de afgörande kritiska punkterna — men icke gäller
tillvaro och lif i sig själfva. Klarhetens insikt blir på detta
sätt ungefär likbetydande med ökad insikt i svårigheterna.
Det är ingen möjlighet att längre sno sig undan den
sanningen, att världen, vetenskapen till trots, blifvit gåtfullare
snart sagdt för hvarje århundrade som gått, nej blifvit det
just genom vetenskapen själf". Vi finna här Norströms
utgångspunkt fullständigt klarlagd: A ena sidan betingas den
af den nya klarhet, som blifvit den gemensamma frukten af
vetenskapernas samfällda arbete^ men å andra sidan också
af den ökade gåtfullhet, som åtföljt klarheten eller som så
att säga visat sig vara dess oskiljaktige tvillingbroder.
När man nått den öfre gränsen för vetenskapernas
möjlighet att tillfredsställa förklaringsinstinktens behof, d. v. s.
den gräns, där klarheten alldeles tydligt slår öfver i
ohjälplig gåtfullhet, så snart man vidare i intellektuell riktning
vill göra bruk af den, måste man enligt Norström "låta
vetenskapens förmedlingar, som föra ut i det ändlösa och
bottenlösa, göra halt inför ett nytt faktum, på hvilket
vetenskapen själf hänvisar" (s. 97). Det går nämligen icke an
att i oändlighet fortsätta diskussionen med samma medel
och enligt samma metod, ty man skulle därigenom endast
i oändlighet öka gåtfullheten och följaktligen orsaka
kulturell förvirring. Det är ingenting, framhåller Norström, som
oemotsägligare läres oss af kulturlifvets historia än den
sanningen, att när en intellektuell epok har fullgjort sitt
värf och den likväl sedan söker hålla sig kvar som
"diskussions- och spetsfundighetskultur, ett öppet fält för
dialektiska trätor och för ordrytteri" eller "också för en
dammig och ofruktbar lumpsamlarlärdom", så inträder en andlig
torka som förer till döden (jfr s. 36).
III.
Vägen, som Norström vill gå, kan med ett ord
kännetecknas så, att han från blotta formella och abstrakta klar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
