Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
N. J. GÖRANSSON
kräfver och hvarpå han lägger hela vikten, bestämmes af
den för personlighetens lifsintressen nödvändiga kampen mot
det relativa, det sinnligt åskådliga och det blott
logiskt-gene-rella. Den, som genom sanningssökandet kämpar för sin
personlighet, nöjer sig icke med mindre, än han vinner
omedelbarhet i det andliga. "De teleologiska vetenskapernas
grunddrift" medför därför också, säger Norström (s. 70),
" oundvikligt, att tankekampen om det individuella slutligen
utmynnar i lifskamp." Och där lifskampen blir fullt
andlig, d. v. s. när man inser, att intet relativt får gälla som
lifsdugligt i ordets högsta bemärkelse, har vetenskapernas
teleologi vunnit detta nya faktum, som fört dem öfver
gränsen från blott vetenskap i ordets intellektuella bemärkelse
till ett förstående, som i grund och botten är religiöst.
Vetenskapernas väg uppåt utmynnar i kampen för
personlighet. De historiska vetenskaperna, som till sitt
innersta väsen äro teleologiska, och hvilka följaktligen afse att
klargöra och försvara personliga värden, stå denna
utmyn-ning närmast; men utmynningen själf äger rum icke genom
"vetenskapen" utan i religionen. Lifskampen om
personligheten är den religiösa lifskampen. Ty "personlighet — till
sitt rena begrepp — är det medvetande, som utesluter
generali-tet och därmed rum, tid och föränderlighet." Och personlighet
i denna mening, det är just religion. Det är ingenting, som
kan läras eller inöfvas; man kan icke på någon blott naturlig
kulturväg nå det, utan man måste i ordets högsta mening
lefva sig till detsamma. " Man framtvingar aldrig något absolut,
säger Norström, genom att söka bemästra en mångfald med
enhet . , . Personlighet kan inte läras utan bara lefvas" (s. 73).
Upplefvelsen af lifvets fullhet är personlighet, men denna
upplefvelse är det alltså, som vi kalla religion. "Det
personliga lifvets fullhet, säger vår förf., är religionen själf,
som lämnar tiden, tankearbetet och vetenskapen under sig . . .
Målet är omedelbarhet i allt. .. Den religiösa
människan ... tillkämpar sig en ny omedelbarhet. . ., som på sitt
högsta stadium är kulturkritik och kulturnegation. I den
mån detta sista lyckas, vinner hon ett vetande, som öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
