Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI
205
kommando, då är den afgjordt negativ och upplösande, inte
positiv och uppbyggande."
Norströms religionsfilosofi föreligger icke färdig, och
därför kan man ej fälla något slutgiltigt omdöme i flera
viktiga spörsmål. Men otvifvelaktigt syftar den såsom ett
helt till öfvervinnande af agnosticismen medelst fullt
genomförd religiös teism. Norström börjar nämligen sitt
arbete "Religion och tanke", som nu ligger framför oss, med
den bekännelsen: "Jag är ingalunda den, som förnekar
lefvande Gud. Jag bekänner mig tvärtom till tron på hans
fulla verklighet. Måste inte allt tillvarande, natur och
historia, ställas i ursprungets eller den första orsakens
belysning? Hvilket annat namn täcker väl också fullheten af
den enskildes andliga erfarenheter." Vi hörde, att
religionen är lif, att den icke kan läras utan lefvas, men utan
tvifvel menar Norström, att detta dess lif direkt kan
afvinnas ett tydligt kunskapsinnehåll, hvilket då blir en
kunskap om Gud.
Hur grundar han då den religiösa teismen? Han
grundar den helt allmänt sagdt på känslan, som i sig innesluter
viljan till personlighets- och andelif. Med Norströms eget
uttryck grundas den på "det godas Helige ande, d. v. s.
dess bildlösa, blott för känslan tillgängliga idé" (s. 5). Han
kallar också denna dess allmänna grund för "förnuftet",
naturligtvis i anslutning till filosofisk terminologi; men för
Norström är detta ord då hufvudsakligen känslo- och
vilje-betonadt.
I viss mening står alltså Norström kvar på den i vår
svenska filosofi genom Geijer och Boström så välkända
idealismens grund. Visserligen upptar han den icke utan
vidare, framför allt ansluter han sig icke till den
intellektua-listiska synpunkt, som Boström så starkt betonade; men
han gör dock i det hela — om blott tillsvidare och till en
början, liksom endast förslagsvis — den kardinalsynpunkten
gällande, som alltid varit och fortfarande är kännetecknande
för allt hvad idealism heter och utan hvilken hvarje slags
filosofisk teism blir ogenomförbar, nämligen att andelifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
