Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI
207
Andelifvets uppenbarelse och därmed äfven idealismens
och teismens uppkomst och säkerställande är enligt Norström
egentligen geniets verk. Det är en skapelse af känslans,
viljans och religionens geniala framträdande genom
människan. I synnerhet är det religiösa geniet, som här
åstadkommer verket och stiftar lagarna för det. Den i eminent
mening religiösa människan blir omedelbart viss om hvad
här är fråga om. Men äfven människan af mer alldaglig
typ känner sig öfvertygad. Ty ur innehållets synpunkt
hvilar saken icke på godtycke utan på nödvändighet. Den
idealism och teism, hvarom det här är fråga, utgår
visserligen ytterst från känslo- och viljelifvet. Men både viljan och
känslan bottna i inre nödvändighet. De äga en
allmängiltighet, med hvilken enhvar af oss gör bekantskap i det
sedliga lifvet, hvars kärna icke är seden utan den
ofrånkomliga imperativa plikten.
I plikten upptäcker Norström icke blott det inre tvånget
utan äfven en individerna omfattande objektivitet. Denna
objektivitet kalla vi, säger han, samhällelighet.
När han alltså går ifrån plikten till samhället och ej
såsom de empiriska etikerna den motsatta vägen från den
ur sällskapsdriften uppspirade samhällighetskänslan till
pliktmedvetandet, så tar han också, såsom han med egna ord
uttrycker sig, "steget fullt ut" samt "ser" och "fastslår"
i samhället "en fullt ut verklig och lefvande enhet med
öfver-mänskligt väsende och i syntetisk ställning till natur och
intelligens" (s. 47). Vi behöfva, tillägger han, i själfva
verket icke uttrycket ’samhället är en person (såsom
Boström plägade säga). Men vi kunna å andra sidan inte
komma ifrån den sanningen, att i samhället framträda
personliga förhållanden mellan människor å ena sidan och
samhällets eget öfvermänskliga väsen å den andra." Arten af
andelifvets begreppsbildning fordrar det, ty dess väsen är
kongenialitet.
Den objektivitet, som det religiösa geniet upplefver och
på hvilken det grundar sin idealism och sin teism, är enligt
Norström samhällets eget öfvermänskliga väsen. Religionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
