Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
N. J. GÖRANSSON
högsta, sista eller ur filosofisk synpunkt allra egentligaste
ord är icke Gud utan Evighet, men praktiskt sedt har
religionen den fulltonigare, positivare utgångspunkten, att man
personligt upplefver ett öfvermänskligt väsen, hvilket röjer
sig i det universella samhällslif, som griper och omfattar
allt det privata och publika. "Därför karakteriseras också,
säger vår författare, det (positiva) religiösa
åskådningssättet däraf, att för detsamma allt i erfarenhet och värld på
visst sätt hör nära ihop med allt annat, hvilken
samhörighet ger sig uttryck i tron på ett universellt lif i världen,
ja ytterst på ett universellt samhälle och en universell
sam-hällsande" (s. 79).
Norström bygger alltså, för att nu i korthet
sammanfatta, teismens nödvändighet på ett tillgodogörande af
synpunkter, som den svenska s. k. personlighetsfilosofien redan
för länge sedan gjort gällande. Dels låter han den framgå
"ur begreppet af en verklig och själfständig enhet på det
rent andliga området" (s. 50), dels härleder han den ur
känslans och viljans praktiska medvetande, som han vid
pliktinstinkten låter bottna i ett allomfattande
samfundsmedvetande. När Norström låter sin vetenskaps- och
kunskapskritiks strålkastare belysa den på denna väg vunna teismen,
får den emellertid en karaktär, som icke för teologer, hvilka
göra anspråk på att den religiösa teismen klarlägger äfven
evigheten, torde vara så alldeles lugnande. " Synpunkten af
samhällslif, säger vår författare, binder religionen ännu vid
immanensens begränsning. Innanför denna ram är . . .
Gud . . . ännu inte öfver timlighet och historia utan tvärtom
midt däri." Det finns "en annan synpunkt, tillägger han,
som lyfter religionen upp till evighetens tidlösa och
öfverhistoriska plan . .. Det är synpunkten af det, som för tron
är till såsom ett jenseits och i förhållande till hvilket allt,
som möter oss diesseits blott står som företeelse eller
symbol .... Törst i och med sin transscendens blir religionen
fullt ut det, hvad den för oss måste vara" (s. 51). Och
Norström betonar uttryckligen, att den transscendenta
synpunkten, som ensam förmår göra religionen till hvad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
