Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI
209
för oss måste vara, "icke direkt kan uttagas ur den
imma-nenta gudsupplefvelsen och gudstron utan flyter ur en ännu
djupare erfarenhetskälla" (anf. st.).
Och denna erfarenhetskänsla öppnar sig för oss först
då, när vi förnimma, att personligheten icke riktigt
funnit sin frälsning, förrän allt relativt och allt
abstrakt-ge-nerellt öfvervunnits, förrän man har "tiden, tankearbetet
och vetenskapen under sig", förrän alla "medier af teorier
och läror, partiprogram, vishets- och smakregler" (s. 75)
o. s. v. icke längre betyda något. Men då är teismen och
idealismen icke längre en åskådning utan ett
omedelbarhetens lifsförhållande i känslans mystik. —
V.
Ta vi nu åter upp den frågan, om Norström verkligen
öfvervunnit agnosticismen, hvilken är kunskapsteoretisk
tvillingbroder till mysticismen, hvars karaktär ju är direkt
religiöst betonad, så kunna vi då alltså säga, att ett sådant
öfvervinnande verkligen skett på en linje, nämligen på den,
som vi kunna kalla den etiskt immanenta linjen. På den
andra linjen däremot, den ontologiskt transscendentala, på
hvilken Norströms egen originella vetenskaps- och
kulturkritik mer syftar, — på den äger intet öfvervinnande rum,
utan där möta oss tvärtom mysticismen och agnosticismen
ganska ohöljda. Mellan den etiskt immanenta och den
ontologiskt transscendentala synpunkten fastslås en radikal
åtskillnad. Hvarpå beror det? Jo, det beror naturligtvis på det
skaplynne, som hans vetenskapskritik fått, eller därpå att
* vetenskap" fattats så, att icke hela sanningen däri kan
inrymmas. Norströms kunskapskritik har fullföljts i den
riktningen, att han tvingats att eliminera jagets
öfvervärldsliga intelligensfunktion från den syntes, i hvilken de
vetenskapliga sanningarna ytterst vilja finna sig
sammanfattade. Kritiken mynnade ut i det, att sanningen
vetenskapligt sedt visserligen gäller men icke är. På den högsta
syntesen af allt hvad sanning heter kan man följaktligen
Bibelforskaren 1913, Häft 3. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
