Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
N. J. GÖEANSSON
icke heller anlägga en ontologisk utan endast en
"axiolo-gisk" synpunkt (s. 167). Det absoluta, ontologiskt
uppfattadt, måste därifrån alltså följdriktigt uteslutas.
Norström gör visserligen ansatser till att "insätta metafysiken
i det kunskapsteoretiska perspektivet", men det
misslyckas, och teoretiskt måste det misslyckas just af
nyssnämnda grunder. Tanken är enligt Norström i sig själf
oförmögen att gripa den öfvervärld, i hvilken det fullkomliga
existerar i individuell omedelbarhet. "Det absoluta ingår
visserligen, säger Norström, från början i tanken, men blott
försåvidt tanken tillika är känsla" (s. 131). I den mån
tankens innehåll genom vetenskapligt arbete renodlas, i den
mån alltså "känslan brytes ut" (se anf. st.), försvinner eller
upplöses metafysiken såsom objekts- eller realitetsvetenskap.
Det, som då af densamma återstår, blir "blott ett knippe
föreställningar i transscendentalt förhållande till tankarna
om människolifvets högsta mål" (s. 75), ett knippe
reflexföreställningar alltså, uppkomna från känslo- och viljelifvets
inre rörelser.
När tanken vetenskapligt arbetar på att nå sanningen,
finner den enligt Norström slutligen, att dess "sista gärning
består i att bryta ut känslan, isolera den och själf stanna
inför dess "hit men icke längre". Under sitt själfständiga
vetenskapliga sökande fann den visserligen "sanningen",
men alldeles icke i den bemärkelsen, som den först åsyftade,
innan känslan ännu var utbruten, utan endast i en mening,
som förde själen längre än någonsin bort från hennes åtrådda
mål att lefva i den absolutes omedelbarhet. Därför måste
den för personlighetens skull kapitulera och öfverlåta det
sista afgörande varfvet med afseende på sanningens verkliga
vinnande åt känslan och viljan. Och då det är fråga om
en afslutande sanning, en som skall ersätta den filosofiska
metafysiken, måste han naturligtvis då icke längre ta ordet
"sanning" i teoretisk bemärkelse utan i en praktisk betydelse,
genom hvilken den blir identisk med lif, känsla och vilja.
Norströms vetenskapskritik får därför icke någon teoretisk
utmynning alls, trots alla ansatser därtill. Det praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
