Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI 213
någonting rent tillståndsmässigt, som "utesluter bestämdhet
af föremål och objekt" (s. 14). Det är därför helt naturligt,
att Norström i detta kapitel, där han psykologiskt skall
leta sig till hvad religionen egentligen är, i första hand och
för öfrigt så godt som uteslutande bygger på en analys af
känslomänniskan. Han utgår från, att det i vår tid råder
en påtaglig söndring och strid mellan åskådningens
människor och känslans människor (s. 7). "Åskådningens
människor, säger han, kretsa kring tingen, känslans låta tingen
kretsa kring sig" (s. 8). Hos de förra går tendensen
"afgjordt mot ett ’utantill’ i andra mot ett ’innantill’". Det
är tydligt, att Norström här syftar därpå, att åskådningens
människor måste anses ansvariga för den riktning till
ofruktbar intellektualism, hvaraf samtiden lider och för hvilken
man icke nog kan varnas.
Känslomänniskorna äro de, som enligt Norström
uppenbara andelifvet. Hvad ande och religion är gifver sig
tillkänna genom dem, och därför kommer också räddningen för
vår tid just från dem. Förhållandet till det öfvermänskliga,
till det eviga blir för känslomänniskorna det första. "Hvad
som ter sig såsom ett outförbart konststycke, säger vår
författare (s. 11), för en åskådningsmänniska, nämligen att
taga samhällets personliga tillvaro på fullt allvar, kan vara
en själffallen sak för känslans människa, som också föga
störes i sin ’mystik’ af förebråelser för motsägelser och
uppfordringar att styrka med bevis, enär själfva
förutsättningen för dessa förebråelser och uppfordringar af henne
märkes sammanhänga med en ren förväxling af väsende och
företeelse. Att vädja från känslan till åskådnings- och
tankekunskapen likställer hon nämligen ytterst med att
appellera baklänges, d. v. s. från öfverrätt till underrätt.
Ty här är det åskådningsvärlden — jämte den liksom
under densamma skjutna tankevärlden —, som får betydelsen
af fenomen, medan man söker väsendet i något som
kännes11 (s. 11).
Jag sade, att vi kunna teologiskt fullfölja Norström på
tvenne linjer. Den mystiska är utan tvifvel hufvudlinjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
