Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
N. J. GÖRANSSON
Den markeras också fullt tydlig i den centralt teologiska
punkten om frälsaren. Mystiken har, som vi veta, benägenhet
att acceptera romerskt teologiska synpunkter eller ock gå
i ytterligt radikal riktning. Norström afhålles från båda
dessa möjligheter till följd af de inflytelser, för hvilka han
varit mottaglig på den andra positiva linjen.
Den börjar i hans pliktmedvetande och utvecklar sig,
såsom vi förut funnit, i positiva föreställningar om ett högre,
allt omfattande immanent samhälle, hvartill då anknyter
sig teologiska begrepp, framför allt gudsbegreppet, som
tänkes utgöra det sammanhållande bandet och i hvilket
pliktmedvetandets etiska innehåll upplåter sig till socialt
och kultusbetonade bud. Det är på denna linje som
Norström finner plats för ett åskådligt trosinnehåll i teologiskt
positiv mening och där han äfven företrädesvis sätter in
religionsstiftarens frälsareuppgift, såsom vi kunna se af den
ofvan citerade skriften "I hvilken mening är Jesus vår
frälsare". Det inre lifvet, säger Norström där, "vill så gärna
draga sig tillbaka inom en utifrån otillgänglig helgedom".
Därför behöfves, menar han, äfven en frälsning af historisk
och social natur. Inga själfgjorda associationer, säger han,
och "ingen själfgjord solidaritet" förslår, när det gäller trons
plastiska och positiva utgestaltning, "utan endast auktoritet,
först och främst Guds egen, men för det andra ock den af
honom inspirerade personlighets, som kan samla oss till en
andlig organism och tolka denna organisms uppgifter för
oss så, att vi kunna gripa dem såsom vårt lifs innersta mening"
(s. 49 citeradt efter editionen i Fries’ skriftsamling n:r 37).
På denna linje får det psykologiska moment i vårt
själslif, som vi kalla åskådning, sin betydelse, och det är här
som Norström också synes tilldela åskådningens människor
en religiös uppgift, som icke får förbises, ehuru den
visserligen först i andra hand värdesättes. "Man kan, säger han
i "Religion och tanke" (s. 14), inte helt undvika att gå ett
stycke utanför det rent kvalitativa (som framträder genom
känslan) och söka något slags hållpunkt i åskådningen."
"Det gäller bara, tillägger vår författare, att inte öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
