Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YITALIS NORSTRÖMS RELIGIONSFILOSOFI
215
flytta tyngdpunkten eller väsensbetoningen från det
kvalitativa." Kvaliteten frid, som man vinner på känslovägens
linje, ger icke en fullt "precis uppfattning". Därför gäller
det att på åskådningsmänniskornas linje begagna sig af "det
kvantitativa", men märk väl "bara för att få ett visst
oumbärligt handtag på det kvalitativa". —
YL
De två linjerna, hvilka betecknas med orden mystik
och åskådlig tro, måste träffa hvarandra och slutligen bli
en, om religionen skall bli fruktbärande för vetandet, och
vetandet komma till sin rätt i religionen. Mystikens
dunkel måste skingras genom en ny art af åskådning, och
det åskådliga i tron måste rentvås från relativitetens brist.
Tron måste känna igen sig själf som representant här på
jorden för ett absolut vetande.
"När vi kommit upp och icke ämna oss ned igen, sparka
vi bort stegen", säger Norström, och så har mystiken sagt
i alla tider. Men den tro, som skall korrespondera med
vetandet, får icke säga så. Skall tron kunna ersätta
bristen i vetandet, måste den utöfver hela det område, som
dess eget lif omfattar, och äfven utöfver hela vetandets
gebit framträda så, att den förnimmer sig själf både som
lif och som vetande eller som bådas identitet i själfva
skärningspunkten för deras diametrar. De två funktionerna,
som i vetenskapens och religionens hvardagsuppgifter äro
bestämda att utföra skilda förutsättningar — tron och
vetandet — måste i sanningssökandets trånga pass på
kulturens högsta höjd utföra ett gemensamt verk och förnimma
sin inre samhörighet. På den höjden och i det passet måste
den religiösa människan vilja detsamma som det högsta
vetandets representant. Hon måste vilja förstå tillvaron i den
meningen, att tillfälligheten i dess universala sammanhang
försvinner, på samma gång som hon i tillbedjan böjer sig
för den, i hvilken hon själf lefver och har sin varelse.
Religionen är ett tillbedjande lif af och absolut underkas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
