Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
N. J. GÖEANSSON
telse under den, från hvilken allt kommer; men för att ett
sådant lif och en sådan underkastelse skall vara möjlig,
måste däri ligga en förnimmelse, att allt är af och till
honom. Hela filosofien och hela det universella vetandet måste
in nuce ligga inneslutet i religionen, och därför måste också
från densamma ständigt utgå ett sträfvande att öfvervinna
mystiken och att med analogier från tidsmedvetandets
innehåll fatta evigheten.
Ta vi ordet förstå i dess allra högsta bemärkelse, så
ligger däri ett religiöst moment likaväl som ett teoretiskt.
Ty att förstå betyder att erfara, att det, som vållat mina
tankar svårigheter, i själfva verket är mig välbekant; men
välbekant i ordets djupaste bemärkelse är ingenting annat
än det, som kommer från mitt eget jags högsta förnimmande,
och detta åter sammanfaller i sista hand med känslan för
jagets enhet med sitt eviga ursprung och mål. Det sista
och högsta förståendet är religiöst, och religionen är jämte
tillbedjan och lif också ett sista och högsta förstående,
hvilket tillföljd af sitt eget inneboende, med ljuset besläktade
väsen känner en oemotståndlig tendens att söka öfvervinna
mystikens dunkel.
I filosofiens åtrå att verkligen kunna finna en
totalförklaring, som tillfredsställer sanniugssinnets alla faktorer,
uppenbarar sig skärningspunkterna mellan tro och vetande.
Trons teoretiska sida mötes där af vetandets intresse, som
på dessa punkter då också äger något af religiös karaktär.
Man ser också mycket ofta, att den filosofiske
sanningssökaren drifves till ödmjuk tillbedjan och att den, som
tillbeder, stundom också genomströmmas af intellektuell glädje.
Tron äger med andra ord verkligt teoretiska moment, till
hvilka vetandet vill anknyta, och religionen blir icke så ljus,
som den bör vara, om icke en sådan anknytning äger rum
till mysticismens öfvervinnande.
Jag vill icke här säga, att Norström nekar allt detta.
Tvärtom vill jag påpeka, att han med stort allvar och på
ett utomordentligt kraftigt sätt betonar, att, när det gäller
de sista problemen, vetandet icke längre kan hålla på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
