Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
E. STAVE
honom. Mannen visade sin andliga öfverlägsenhet öfver
djuren genom att gifva dem namn. "Men, säger texten
betecknande, för en människa (eller för sig själf) fann han
icke (bland dem) någon hjälp, sådan som höfdes honom"
(v. 20). I dessa enkla, naivt rörande ord klingar en djup
ton, som återger Israels tankar om människans höghet inom
skapelsen. Och här talas om människan såsom människa,
utan afseende på nationalitet och ståndsskillnad.
I den yngre skapelseberättelsen (kap. 1) har människans
höghet uttryckts med ännu mera starka och prägnanta ord.
Medan vi i kap. 2 hufvudsakligen få höra talas endast om
människans och djurens skapelse, få vi i kap. 1 se, huru
himmel och jord uppstå och skapas till ett kosmos och
hvilken plats människan får däri. Skapelseverket fortskrider
från det lägre till det högre, från det oorganiska till det
organiska, och människan skapas som kronan på det hela.
Människans höghet angifves sedan med tre olika uttryck,
som alla, hvart och ett från sin synpunkt, äro ägnade att
visa hvad berättelsen tänker om denna varelse. För det
första inledes skapelsehandlingen denna gång med orden:
"Och Gud sade: ’Låtom oss göra människor’." Förut har
det hetat: "Och Gud sade: ’Varde Ljus’, ’Varde midt i
vattnet ett fäste’ eller: ’Frambringe vattnet ett vimmel af
lefvande varelser’, ’Frambringe jorden lefvande varelser’",
hvarefter det följer ett: "och det skedde så; Gud gjorde de
vilda djuren efter deras arter och boskapsdjuren efter deras
arter och alla kräldjur på jorden efter deras arter". Nu
ställer Gud till sig själf en uppmaning, därvid talande i
pluralis, såsom då en konung talar om sig i första pers. plur.;
detta till ett tecken därpå, att det nu är fråga om
skapandet af en varelse, i hvilken han har ett särskildt intresse
och vid hvars tillkomst ban, i motsats till hvad fallet var
vid djurens och växternas skapelse, varit omedelbart
verksam. Vidare skapas denna varelse till "Guds bild, att vara
honom lik" (v. 26). Båda dessa uttryck: "till Guds bild"
och "att vara honom lik", säga detsamma. Djuren äro
skapade efter sina arter, hvar och en som typ för ett helt släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
